Samma visa

Samma visa som igår. Vaknade klockan 4 av värkar. Inatt har de dock varit mycket starkare och intensivare. Ett tag var det ungefär 5-6 minuters mellanrum. Vi ringde in till förlossningen och dom sa att vi skulle vänta tills det var 3 minuters mellanrum. Jag tyckte att värkarna gjorde as ont så jag tog två alvedon vilket inte hjälpte ett dugg och sedan tog jag en varm dusch. Det om något var skönt! efter det blev värkarna lugnare och lugnare med större mellanrum och nu kommer dom var 30e min ungefär. 
 
Så hon kommer nog stanna i magen ett tag till. 
Solen skiner ute men jag är jättetrött så jag ska försöka sova lite

Tidig morgon

Klockan fyra imorse vaknade jag av att det värkte som bara den i magen. Ont gjorde det och min första tanke var att det här måste vara de riktiga värkarna. Det höll i sig en stund för att sedan övergå till en molande mensvärk som jag har haft tidigare. Och så har det hållt på sedan dess i princip. 
Jag kunde såklart inte sova så jag gick upp och packade bb-väskan som jag inte hade gjort än. Diskade lite och höll på. Jag märkte att det var ganska lång tid mellan de värsta värkarna eller vad man ska säga, typ 30 min så jag gick och la mig igen och somnade om men vaknade ungefär var 30:e min pga av värk. 
 
Och så har det väl varit sedan dess, vissa värkar (jag tror att det måste vara värkar iaf?!) värre än andra. Mitt i en värk kunde jag tänka att fan i helvetet det här kommer jag aldrig klara. Sedan när den gick över kände jag bara att men det där var ju ingenting. 
Nu har det lugnat ner sig lite och de är inte alls lika starka längre. 
Det här kan mycket väl vara latensfasen vilket kan pågå 8-20 timmar, ibland mer. 
 
Det är ju inte dags att åka in till förlossningen förns man har 3-4 värkar inom loppet av 10 minuter.
 
Så vi får se vad som händer. Därför planerar jag att bara vara hemma idag och dona och fixa lite. Kanske att jag ska bädda hennes säng för det har jag ju faktiskt inte gjort än. 

När kommer hon?

Idag är det 13 dagar kvar till BF. 
Jag har ju tidigare skrivit att jag hoppas att hon kommer lite innan och jag har faktiskt trott att hon ska göra det också. Det vill jag ju fortfarande men jag har börjat tappat hoppet om att hon kommer göra det. Känns som om hon ligger bra där hon ligger och att hon inte tänker komma ut än på ett tag. 
Jag har inte känt några förvärkar och det känns fortfarande som om magen är ganska högt upp. Jag får fortfarande den där stickande känslan som jag pratade om tidigare men inget mer än så. 
Så hon kommer nog dröja kvar i magen ett tag över BF vilket också är det vanligaste bland förstföderskor så det är ju inget konstigt med det. Känns som om jag har ju haft en väldigt "normal" och enkel graviditet så den kommer nog fortsätta i den "normala" andan...
 
Självklart längtar både jag och Mario tills hon kommer men vi är inte otåliga. Jag tycker ju att det ska bli skönt att bli av med magen och allt det där men jag har inte fått den där otåliga, rastlösa känslan som jag trodde att jag skulle ha fått vid det här laget. Trots att jag inte jobbar så rullar dagarna på väldigt fort, folk frågar vad jag gör om dagarna och helt ärligt vet jag själv inte men fort går det. Känns som om vi har en massa att göra varje dag. Är det inte en massa olika ärenden träffar vi folk och ena med det tredje. 
 
Annars har vi beställt en massa grejer från jollyroom som jag hoppas ska komma idag! Om så är fallet kanske jag visar upp grejerna imorgon :-)
Nu blir det lunch! 

Tillväxtultraljud vecka 38 (37+5)

Imorse var vi som sagt på ett till tillväxtultraljud. Allt såg bra ut, precis som vi trodde. 
Förra gången låg hon på +3% storleksmässigt utifrån vad som är "normalt". Nu har inte växt lika mycket så just nu ligger hon på -6,9%. Så hon väger lite mindre än 3 kg just nu. Men det är absolut ingen fara för det och hon får den näring hon behöver, hon kommer fortsätta växa men hon kommer förmodligen vara en ganska liten bebis när hon föds, om hon föds när hon är beräknad.
Men hon kommer ju inte vara så liten att det finns någon risk, så det känns bara bra att hon är lite mindre, för hon ska ju ut också ;-) 
 
 
Men nu tänkte jag visa hur mag-måttet (sf-mått heter det egentligen, bra att jag skriver det i slutet av graviditeten) har sett ut, så jag ritade lite i paint för det är mycket lättare att ha ett diagram än att beskriva med ord hur det ser ut. Nu har jag ritat utifrån mitt minne, så det är bara själva principen ni ska kolla på. Ni får inte tro att det är korrekt eller proportionerligt.
 
Så dom svarta sträcken är det normala. Så allt inom de två svarta stäcken är normalt. Den röda kurvan är alltså min kurva. Som ni ser så började den i mitten av det normala. Sedan har den sjunkit. Den gröna kurvan är hur min kurva skulle ha sett ut om den hade följt samma mönster hela tiden. 
Så som ni kan se är jag ju inom det normala men alldeles på gränsen. Och det är alltså därför som jag har varit på två tillväxtultraljud. Varje gång har det varit på gränsen till om jag ska gå eller inte eftersom jag ändå är inom det normala. Men dom tar allt väldigt seriöst och skickar mig hellre på ett ultraljud för mycket än för lite vilket jag tycker är väldigt bra. Det är ju sånna här saker som är så underbart med Sverige, att vi helt gratis får försäkring på att vår lilla bebis mår bra. Man får tänka på det dagar som denna då det spöregnar ute ;-)
 
När dom mäter magen så mäter dom från bäckenet och uppåt på magen, mot brösten, så långt som hon ligger. Så då känner och klämmer barnmorskan lite på magen för att kolla exakt var hon ligger, på mig så ligger hon just nu alldeles vid revbenen så hon mäter alltså från bäckenet/troskanten upp till revbenen. 

Vecka 38 (37+4)

God morgon! 
 
 En bild på mig och magen från igår, i vecka 38!
 
Nu ska vi på ett tillväxtultraljud!

Barnmorskan vecka 38 (37+0)

Imorse var vi till barnmorskan för att mäta och lyssna på hjärtljudet som vanligt.
Vi pratade lite mer om förlossningen och barnmorskan gjorde anteckningar till personalen på förlossningen. Jag är ju som jag har sagt tidigare väldigt öppen för smärtlindring och tänker förlita mig på personalen och att dom vägleder mig rätt.

Hjärtljudet på bebisen har gått ner lite vilket det ska göra nu, så hjärtljudet är fortfarande helt normal.
Vad gäller måttet på magen följer hon sin kurva men hon ligger ju väldigt långt ner på normal-skalan eller vad man ska säga så vi ska gå på ett till tillväxtultraljud nästa vecka. Men vi har absolut ingenting att oroa oss för, vi ska bara dit för säkerhetsskull. Känns väldigt bra att dom tar det säkra före det osäkra och skickar oss på ultraljud trots att inget pekar på att något är fel. Men helt ärligt tycker jag att det känns lite onödigt, men som sagt, bättre det säkra före det osäkra.

Jag frågade även lite om förvärkar och värkar och om hur det känns. Jag berättade om känslan jag hade förra lördagen som jag misstänkte var förvärkar och barnmorskan sa att det förmodligen var så och att det är fullt normalt. Att det förhoppningsvis kommer komma lite då och då nu för att sedan bli mer regelbundet och sedan börjar de riktiga värkarna som känns betydligt mer.

3 känslor

Nu kan jag känna tre olika sorts känslor i magen och bäckenet som jag tror att jag har identifierat.

1. Sammandragningar, det har jag ju känt länge men då blir hela magen hård. Det gör inte ont men det liksom spänner över hela magen och uppkommer ofta om jag anstänger mig, t.ex. Om jag är ute och går. Men då sänker jag bara tempot så går det över.

2. Stickningar i bäckenet. Det skrev jag om tidigare också och jag trodde att hon hade fixerat sig. Men tydligen är det för att hon kommer åt någon nerv.

3. Mensvärk/förvärkar? Det är den känsla som jag är minst osäker på vad det är. Jag har inte haft den känslan lika mycket som de andra men på morgonen kan jag få en molande mensvärk-liknande känsla. Eller det känns exakt som mensvärk faktiskt. Men i lördags fick jag det på eftermiddagen/kvällen och det höll i sig ganska länge och det gjorde ont.

Då började jag såklart hoppas på att det var nånting på gång men det gick över och i söndags kände jag absolut ingenting. Nu är jag ju bara inne i vecka 37 så hon får gärna stanna två veckor till. Så jag har inte blivit otålig än. Även om jag är ledig så har jag saker att göra varje dag. Så jag är väldigt tacksam över att jag är så pigg och mår så bra att jag kan vara aktiv på dagarna. Om jag hade haft ont och mått dåligt så hade jag nog varit väldigt otålig vid det här laget. 

Så nu är det bara att hoppas att jag kommer må såhär bra tills illlan kommer :-)

Tusen tankar

Snart går jag in i vecka 37 och då är hon ju färdigbakad. Nu ska hon med andra ord bara växa till sig. Jag har ju sagt tidigare att jag gärna ser att hon kommer lite innan, en vecka kanske. Men det är ju om jag får bestämma men tyvärr så får jag ju inte det. 
 
Men dom senaste dagarna har jag börjat nojat mig över det här att magen inte växer till sig. Nu kanske den har gjort det nästa gång vi ska till barmorskan, men det är ju så svårt att se själv om magen växer eller inte när man ser sig själv varje dag, men helt ärligt så tyckte jag nästan att den hade blivit mindre igår. 
Men jag inbillar mig säkert och allt är ju säkert bra, precis som förra gången när vi fick gå på tillväxtultraljud. Men nu har jag börjat komma på egna teorier om varför inte magen inte växer och det är ju aldrig bra. För det är ju helt omöjligt för mig att säga varför, antagligen så är det för att hon ligger liksom under revbenen. 
För det gör hon, hon har liksom lagt sig bakom mina revben och det gör att jag har ganska svårt för att böja mig framåt för då tar hon liksom i. Undra om jag kan skada henne med mina revben? 
 
Hela morgonen idag har jag haft som en molande mensvärk. Så då tog jag ju såklart kontakt med min bästa vän google för att fråga. Hittade många olika trådar där folk har skrivit att ja så fick jag också och två dagar senare började förlossningen och ena med det tredje. Självklart väljer jag att tänka på dom och inte alla dom som skrev att ja så hade jag också sedan dröjde det tre veckor, även om dom kanske var fler.. 
 
Så det enda som känns säkert med graviditeter är att inget tecken kan säga varken det ena eller det andra om vare sig förlossningen eller om hur krabataten inuti mår. För det är ju verkligen så, ALLA graviditeter är olika. Bara en sån grej som man kan tänka sig vara så logisk, att med en liten mage är det en liten bebis men inte ens det stämmer ju. För trots att min mage har legat på underkurvan så visade det sig ju på det senaste tillväxtultraljudet så var hon ju helt normal i sin storlek, eller faktiskt till och med snäppet större än "normal". 
Så vad gäller graviditet så är inget logiskt och man kan inte förutspå nånting och det är inte ens någon idé att själv försöka komma på teorier. 
 
Så, nu har jag lugnat mig själv lite. Några andra tankar som jag har är hur långt vågar jag åka nu? Det finns ju sjukhus överallt i Sverige så det löser sig ju alltid. Men det jobbiga är att åka utan Mario för jag skulle inte för allt i världen vilja genomgå eller ens påbörja förlossningen utan honom. 
Men trots att jag vill att hon ska komma tidigare så pekar ju statistiken på att hon kommer komma efter BF. 

Barnmorskan vecka 36

Idag har vi varit till barnmorskan och hon hade inte fixerat sig vilket jag trodde. Den stickande känslan i bäckenet kan bero på att hon ligger nära en nerv och när hon rör sig kommer hon åt den.

Mag-kurvan ligger på den nedre delen av "normal-kurvan" och växer inte riktigt till sig. Men eftersom det förra tillväxtultraljudet såg så bra ut, hon var väldigt "normal" så behövde vi inte gå på ett till. Men om magen inte växer till sig till nästa gång vi ska dit kommer vi förmodligen gå på ett till tillväxtultraljud.
Men jag är inte orolig för hon är ju fortfarande inom det normala och hon växer, det är ju inte så att hon slutat växa och plus att hjärtljudet är normalt och det känns som om det är huvudsaken.

VARMT

Nu de senaste dagarna har jag börjat fatta vad alla snackar om när de säger att det är varmt att vara gravid på sommaren. För just nu tycker jag att det är varmt exakt hela tiden. Speciellt när jag sover. 
Annars om jag tar en tupplur på soffan måste jag jämt ha filt men ändå brukade jag vakna alldeles frussen. Nu vaknar jag av att svetten rinner. Typ. 
Det blir ju lite problematiskt med min förkylning eftersom jag hela tiden tycker att det är varmt och kanske har lite för lite kläder på mig. Så förkylningen är kvar men nu är det en "vanlig" förkylning som inte ens räknas för den stör inte så mycket. 
 
Överlag har jag faktiskt märkt av typiska gravidtecken mer de senaste dagarna. Som svullna fötter och fingrar, så skorna är ganska trånga nu men det känns ju ganska värdelöst att köpa ett par nya skor nu.. 

Vecka 35 (34+6)

 
Nu är jag i vecka 35, snart vecka 36 (34+6) och magen har blivit riktigt stor nu som ni kan se. Idag kom jag och självutlösaren inte så bra överens och jag orkade inte ta om bilden. 
 
Jag mår lika bra som vanligt. Har börjat bli ganska svullen i fötterna, speciellt i höger fot så idag när jag skulle jobba tog jag på mig stödstrumpor vilket kändes väldigt bra. Känns så tråkigt att skriva om hur jag mår och sånt eftersom jag hela tiden mår bra. Men ibland får jag som en stickande känsla i bäckenet så jag googlade runt lite och läste att det kan vara för att hon håller på att fixerar sig. Så det ska bli spännande att se vad barnmorskan säger på måndag när vi ska dit!
 
Imorgon är det midsommar och vi ska åka till hudik, hoppas att det inte blir allt för mycket trafik.. men eftersom vi måste åka ganska sent hoppas jag att det värsta har lagt sig. 
Trevlig midsommar gott folk! 
 

Tankar i v.35

Nu är jag i vecka 35 (34+1) och det är alltså 40 dagar kvar. 
Jag har ju hittills haft en väldigt smärtfri graviditet och det är många som säger att det knappt märks att jag är gravid för jag är så mycket mig själv. Det är tydligen många som har tänker att graviditeten är som ett sjukdomtillstånd. Och det kan det ju säkert vara för vissa som får väldigt ont väldigt tidigt. Vissa förändrar hela sin livsstil för att de är gravida. Jag har verkligen inte gjort det, jag har levt på som vanligt. Visst jag har inte jobbat på länge nu men jag ska faktiskt jobba två dagar nästa vecka. Förutom det lever jag på som vanligt. 
 
Det jag har märkt nu den senaste tiden, speciellt de senaste dagarna är att jag blir trött. Igår var jag tvungen att ta en powernap mitt på dagen. Iofs klev jag upp vid 7 också eftersom vi skulle på sista delen av föräldrakursen. Justja, det har jag inte skrivit om.. jag tar det sen. Igår fick jag även ganska ont i svanskotan, det liksom hugger till och gör jätteont när jag har suttit, jag blir väldigt stel. Och idag har jag vaknat med väldigt ont i ryggen. Vet inte om det är för att kroppen förbereder sig inför förlossningen eller om det är för att jag inte har tränat på länge nu eller om det helt enkelt är för att jag har en kanon kula. Och igår tog jag av mig mina ringar också för dom börjar sitta jäkligt tajta nu!
 
Men förutom det måste jag säga att jag har haft en väldigt smärtfri graviditet. Mått jättebra och jag har inte haft ont. Men jag måste ändå säga att jag inte gillar att vara gravid. Vissa säger att de tycker att det är så mysigt och ena med det tredje. Jag känner mig bara klumpig och ivägen och sedan är det asjobbigt att klä sig. Då är jag ändå inte så jättestor (jag kanske blir det nu sista månaden). Det enda som är mysigt är ju när hon sparkar, det känns himla härligt tycker jag. Men förutom det, är det inge trevligt alls tycker jag. Jag tycker inte att det är jobbigt att vara gravid, eftersom jag har ju inte haft några besvär, men jag saknar mig kropp, inte för utseendets skull men för att kunna röra mig fritt och lätt. 
 
Så var det föräldrakursen igår också.. Det var inget speciellt faktiskt.. Vi pratade mest om tankar som man har inför första tiden med bebisen.. Vad man hade för tankar och sånt så det kändes inte som om man lärde sig något nytt. Det mesta jag tänker inför första tiden är faktiskt vad man ska förbereda innan. Jag frågade min barnmorska om det här med kudde, om man ska ha kudde eller inte till bebisen. För när man läser omkring så känns det som om alla säger olika! Hon sa att man just nu inte rekomenderar att man ska ha kudde men att vissa vill ha en för det ser fint ut och då kan man ha en som är jättetunn. Tyckte det var lite konstigt svar. Hur gör ni, har ni kudde? Täcke har vi tänkt att skippa nu i början för det är sommar så det räcker med en babyfilt, sedan ligger solen på vårt fönster till sovrummet så det blir jäkligt varmt på morgonen. 
 
Och idag skiner solen som bara den så nu blir det frukost på balkongen. Hade gärna gått på en promenad efteråt men jag vet att jag kommer få ont i beckenet om jag går ut och går. Om hon ändå bara var ute hade vi kunnat gå ut med barnvagnen istället, det hade varit mysigt!
Men som sagt, hur gör ni med kudde?

Ligger som en skräddare

Igår var vi till barnmorskan och allt såg bra ut som vanligt :-)
Mag-måttet har börjat räta upp sig så det var ju bra. Hon klämde och kände och igår låg som en skräddare med benen. Så himla imponerande att dom bara kan känna på magen och förstå hur hon ligger, verkligen häftigt! 
 
Hon ligger fortfarande med huvudet nedåt och förra gången var det rörligt. Nu är huvudet ruckbart. Det betyder, om jag har förstått rätt, att huvudet har åkt lite längre ner eller vad man ska säga. Det är fortfarande rörligt men ja, längre ned. Sen blir det fixerat och då sitter barnet fast eller vad man ska säga. Endel går flera veckor när huvudet är fixerat och på vissa blir inte huvudet fixerat fören det är dags att föda. 
Så egentligen säger det väl ingenting men barnmorskan sa att det var jättebra att det är ruckbart nu och att om hon skulle födas nu skulle det absolut inte vara någon fara för barnet. Bara att vi skulle få stanna lite längre på BB. Så när hon började prata så fick jag ändå lite förhoppningar om att hon kommer komma lite tidigt. Men för att inte ha för stora förvätningar så frågade jag om det inte är vanligast att man går över tiden med första barnet och det sa hon, 2 av 3 går över tiden med första barnet så hon sa att hon trodde att hon skulle komma i början av augusti även om vi har BF 25 Juli. 
Men jag hoppas ju fortfarande att hon kommer komma lite tidigare, men det ska bli spännande att se när hon kommer! 
Nu är jag föresten i vecka 34 (33+5)
 
 

Kulan i v.33

 
Här är jag och kulan i vecka 33 (32+3)
 
Tyvärr har jag inte fått in bilderna från när vi badade så jag fotade nya bilder istället..

Föräldrakursen del 2

Så igår hade vi som sagt vår andra del av föräldrakursen, sedan är det bara en gång kvar. 
Den här gången pratade vi om smärtlindring  vid förlossningen och amning.
Vad gäller smärtlindring är jag öppen för i princip allt. Jag tror att jag kommer vilja ha ryggbedövning men tänker vänta så länge jag kan. Vad gäller lustgas vill jag testa men jag gillar inte den där berusade känslan egentligen, helst inte då jag vill ha kontroll över saker och ting så vi får se helt enkelt. Kan även tänka mig att testa akupunktur, det finns många olika smärtlindringar och jag kommer lita helt och hållet på barnmorskan som kommer finnas i rummet. Jag tror och hoppas att hon kommer guida mig bra och föreslå vad som är bäst i den situationen. 
 
Så förlossningen, ja den kommer säkerligen bli smärtsam som fan. Men det kommer lösa sig och bäst löser det sig nog om man är öppen för det mesta tror jag. Så jag är väldigt positiv inför förlossningen!
 
Sedan pratade vi om amning. Vilket jag tror är en minst lika stor grej som förlossningen. Det kommer göra ont, det kommer krångla och det kommer bli sår och ena med det tredje. Det måste ju inte bli det men att det börjar funka direkt helt felfritt är inte så troligt. Jag kommer bli väldigt bunden till hemmet. Jag vet själv att jag kommer undvika att amma bland människor i början då varken jag eller bebisen har fått till tekniken ordentligt och jag vet att det kan dröja flera veckor innan man får till det. Så min inställning just nu är att JA det kommer vara svårt och jobbigt men det kommer funka. Och OM det inte funkar så är inte det hela världen heller. Men jag tror att vi kommer bli höjdare på att amma och vi kommer få det att funka rent praktiskt med bröstpump osv, så nu är jag pepp! 
 
Så det var väl mina tankar efter den andra delen av föräldrakursen, ska bli spännande att se vad som kommer nästa gång!

Mag-måttet!

Jag försökte blogga imorse från mobilen men det vägrade att fungera så he blev inge! 
 
Men som jag skrev tidigare så hade ju min mag-kurva börjat dala lite. Alltså min mage borde ha växt mer än vad den har gjort. Så sist jag var hos barnmorskan sa hon att om den fortfarande dalar nästa besök skulle jag få gå på ett tillväxt-ultraljud. Så idag var jag till barnmorskan igen och kurvan dalar fortfarande lite. Såklart att magen växer men inte i den takt den borde. 
 
Så hon kände och klämde lite på magen för att kolla hur hon ligger och hon ligger redan med huvudet nedåt och ganska långt ned så det är förmodligen därför som kurvan dalar lite. Sedan har hon tydligen placerat sig under mina högra revben så om hon får till en kick där så är risken att det kommer göra väldigt ont, men det har inte hänt än iaf. Men vissa sparkar kan vara ganska, inte obehagliga för jag älskar känslan när hon sparkar, men vissa sparkar är inte så bekväma om man säger så. 
 
Men eftersom magen inte växer som den borde ska vi på ett ultraljud imorgon så då får vi veta om det är något som är på tok, vilket det absolut inte verkar som eftersom hon rör sig och hjärtljudet är utmärkt så jag är inte orolig. Det är mer en rutinkoll ytterfall..
 
 

föräldrarkursen del 1

Ja så idag har vi varit på första delen av föräldrarkursen...
Det handlade mest om förlossningen, väldigt basic och inget direkt nytt. 
Vi gick igenom hur en förlossning kan starta och eftersom den kan starta på en massa olika sätt känns det som om man ändå inte riktigt vet hur den kommer starta. Men jag tror att man kommer veta när det är dags. 
Men jag vill helst inte åka in och sedan behöva åka hem igen så vi kommer nog vänta så länge det går hemma innan vi åker in, så Mario kommer få hjälpa till att avgöra när vi ska åka in.. 
 
Att sitta där och prata om förlossningen och se den där filmen gjorde mig bara nervös faktiskt. Jag är inte rädd för förlossingen som jag trodde att jag skulle vara för alla andra har ju klarat det så det är klart att jag också måste klara det. För ut kommer ju ungen på det ena eller det andra sättet, självklart vill man ju få så få komplikationer som möjligt men händer det så händer det. Sedan är man väl nervös över att inte få plats eller att barnmorskan inte ska ha tid med än osv men det är också något som jag inte kan styra över så det är onödigt att oroa sig. 
 
Något som jag är mer orolig över är amningen. Att det inte ska funka. Jag vet inte varför men jag har bara en dålig känsla vad gäller amningen. Jag VILL amma, helst ett år om det är möjligt men jag är rädd att det inte ska funka. Och om det inte funkar så är det säkert för att jag tänker att det inte kommer funka så då vill jag tänka att det kommer funka så blir jag orolig över det och ja, ni märker, det blir en ond cirkel. Men Mario peppar mig och säger att varför skulle det inte funka? och OM det inte funkar så finns ersättning. 
Men helt ärligt tror jag att det är för att det känns läskigt och främmande och man kan liksom inte bestämma över det. För man kan ju inte träna på att amma, man kan ju träna på att hålla ett barn osv men man kan inte träna på att amma. 
 
Men, tillbaka till kursen! Det var inte något nytt som man lärde sig, men det var bra att dom berättade om själva känslan när det var dags. Att det ska vara ett tryck nedåt och att det är ett tecken på att bebisen liksom är på gång. Vi skulle prata mer om smärtlindring nästa gång så förhoppningsvis blir man lite klokare då :-)

Rörelser

Lill bebisen i magen är riktigt livlig nu för tiden. Det är tydliga rörelser som syns tydligt på utsidan. Väldigt häftigt faktiskt. 
Men jag tänker att det borde kännas konstigt, eller typ äckligt. Att något rör på sig inuti mig liksom. Men det känns bara härligt och mysigt. Häftigt. Men aldrig konstigt. 
 
Men rent logiskt så borde det kännas konstigt men det är bara en häftig känsla, det går liksom inte att beskriva. Men jag blir lika imponerad varje gång det händer. 
Helt klart det bästa med att vara gravid. 
 
Jag har ju tidigare sagt att jag inte riktigt trivs i min gravid-kropp men jag börjar gilla den mer och mer, men det är kanske för att nu är det en riktig häftig känsla eftersom jag tydligt känner att något verkligen lever där inne. Jag har ju känt rörerelser länge men nu är det liksom på ett helt annat sätt tycker jag. 
 
 

BVC

Idag har jag varit hos barnmorskan, lyssnat på hjärtljudet och mätt magen.
Hjärtat lät jättebra och hon sa att det var en frisk liten krabat där inne, så det var skönt att höra. 
Dock låg jag lite under min mag-kurva men det var inget konstigt med det sa hon. Det kan bero på hur hen ligger och jag tycker faktiskt att min mage är mer bred än den står ut. Så hon sa att det kan hända att kurvan blir normal när hen lägger sig med huvudet ned. Men om kurvan fortfarande sjunker inför nästa besök så kommer vi få gå på ett extra ultraljud. 
 
Angående rörelserna så sa hon att mitt mönster kan ju vara att jag känner varje kväll och att jag känner lite då och då under dagen. Behöver liksom inte vara mer specifikt än så. Hon sa också att det kan ju bero på hur aktiv jag är under dagen. Och att det därför kan se olika ut från dag till dag. 
 
Idag skiner solen IGEN och det är ju väldigt svårt att hitta plugg motivationen då om jag ska vara ärlig. Men jag tror jag ska gå ut på en promenad nu och sedan ska jag tvätta och då MÅSTE jag plugga. Jag skriver det här så är jag liksom så illa tvungen att plugga. 
 
Senare idag eller imorgon kommer det lite bilder på lägenheten, dom var ju äntligen här och satte upp vårat badrumsskåp imorse! 

Vecka 28

En bild på mig och magen i Vecka 28.
 
 
Överlag mår jag bra, dock har jag börjat få lite halsbränna, men inte alls speciellt mycket.
Annars har jag lite extra humörsvägningar tror jag. Tidigare idag när jag åkte hem från skolan kände jag mig som värsta power-women och jag bar min mage med stolthet. Nu vill jag bara gräva ner mig i en sandlåda och aldrig mer kliva upp. Känner mig enbart tjock och ful. Jag kände hur humöret vände när jag gick från bilen upp till lägenheten, för varje kliv blev jag bara mer och mer irriterad. Och nu sitter jag här och surar och blir ännu mer sur för att jag är sur utan anledning. 
RSS 2.0