Utseende

Det pågår en liten debatt angående utseende och skönhetsideal runtom på bloggarna jag läser. Alla håller god ton vilket är härligt att se! 
Men jag måste säga att jag tycker att Lady Dahmer slår huvudet på spiken i detta inlägg och det här inlägget.
 
Hon ifrågasätter vad det egentligen är för skillnad på att färga håret och använda sig av botox. Varför är det ena mer okej än det andra? Man gör det ju för att förbättra/ändra sitt utseende. 
 
Hon problematiserar även det här med "naturlig skönhet" eftersom detta handlar egentligen bara om vem som har tur på DNA-lotteriet och även det är sant. Detta är ju något man inte kan styra. 
 
Jag vill även tillägga att jag tycker att den här pressen över hur man ska se ut även finns inom feminismen. Jag upplever det som om en "riktig" feminism rakar inte benen, hon sminkar sig inte och hon har sin egen klädstil. Men det är okej för en feminist att färga håret, ha piercing, sminka sig om man gör det annorlunda/extremt. Eller är det bara jag som upplever det så? I och för sig, när jag tänker efter, detta är hur alla som inte gillar feminister tror att vi ser ut, men jag kan ändå inte släppa att det känns som om de feminster som följer detta anses vara bättre feminister, eller?

Det här gör mig rädd

 
http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/varfor-det-finns-ju-inga-brost-att-halla/
 
Att läsa sånt här gör mig rädd. Det är när jag läser sånt här som det känns som om det hade varit så mycket lättare om det var en pojke i min mage. Faktiskt. 
 
Artikeln handlar alltså om 8 och 9-åriga flickor som vill använda bh och smink. En bh ska man använda för att man behöver den, en bh ska fylla en funktion. Men som samhället ser ut idag tror många att man använder bh för att det är sexigt. För att det är snyggt. Varför skulle annars en åttaåring vilja ha en bh? Den fyller ju iaf ingen funktion om man inte har några bröst.. 
 
Det som är mest skrämmande är skillnaden mellan tjejer och killar. Att yta ska spela sådan stor roll för tjejer i sådan tidig ålder och att det är viktigare resten av livet för tjejer. För som det står i artikeln är killarna ute i solen och utvecklar sina intressen och talanger. För killar får vara killar, det vill säga precis som de är. Medan tjejerna hela tiden ska förändra och förbättra sitt utseende. Yta Yta Yta. Bekräftelse Bekräftelse och återigen bekräftelse. 
 
Jag ska göra allt som står i min makt för att göra så att vår dotter inte blir beroende av att få bekräftelse för sin yta. Jag ska ge komplimanger för hennes prestationer och inte för hennes utseende. Jag ska berömma henne när hon säger något smart och har bra fantasi. Jag ska hela tiden påminna henne om att det är hennes personlighet som spelar roll, inte utsidan. 
 
Men vad hjälper egentligen det när hela samhället säger precis tvärtom? 
 
Detta gör också att jag börjar tänka på skolval. För Mario är det väldigt viktigt att vi väljer en bra skola till henne. Han vill redan nu skriva upp sig för att garantera en plats på en bra skola. Detta för att han själv gick i en skola som var jättedålig. Vi har pratat om en engelsk skola som tydligen ska vara jättebra. Nackdelen är att den ligger i centrala Stockholm. Och ni får ursäkta att jag är fördomsfull men jag vill helt ärligt inte att hon ska gå i skolan med ett gäng brats som ska ha dom senaste teknikprylarna och bara märkeskläder. För helt ärligt tycker jag att det är fel. Så ska man välja skola efter den man tycker verkar bäst eller efter människorna som går i skolan? 
 
För det är ju från skolan hon kommer få alla idéer och vänner. För vad ska man som förälder egentligen göra när ens barn kommer hem från skolan och säger att hen blir retad för att hen inte har dom senaste grejerna? 
 
Okej, nu är det ganska många år till dess och vi kommer stöta på många problem innan det här kommer vara ett problem. Men iallafall.

Tankar kring föräldrakursen

Såhär i efterhand har jag faktiskt tänkt lite på föräldrakursen och hur den var upplagd. 
Barnmorskan som höll i kursen utgick väldigt mycket utifrån den heteronormativa par-relationen. Antog att alla befann sig i en sådan. Vilket alla gjorde, förutom en som var ensamstående. I många sammanhang pratade barnmorskan om vad männen kunde göra under förlossningen, när mamman ammar osv. Alla filmer vi fick se handlade om hetero-par. Så om jag var den ensamstående kvinnan skulle jag inte alls tyckte att det var speciellt roligt att lyssna faktiskt. Jag skulle bli väldigt skrämd och stressad över att höra allt mannen ska göra för hon hade ju ingen man som kunde göra alla dessa saker. 
 
Att vara ensamstående i den här situationen är ju inte den enda situationen som kan avvikas från den s.k kärnfamiljen. Det kan ju vara honomsexuella par och fyrklövsfamiljer och en massa annat som också får barn! Jag undrar då om det faktiskt finns föräldrakurser som inte är lika heteronormativ? På ett sätt förstår jag varför det blev väldigt heteronormativt i vår grupp, att barnmorskan förhoppningsvis pratade utifrån oss! Dock tror jag att jag är lite naiv när jag säger så eftersom vi faktiskt hade en tjej i gruppen som var ensamstående. Kanske barnmorskan borde ha pratat mer om att man faktiskt kan välja någon annan som kan följa med på förlossningen. Barnmorskan pratade även om att vid kejsarsnitt så får barnet vara med pappan under de första timmarna, vad skulle det finnas för alternativ för henne då t.ex? Det är väl inte värsta problemet, men det är själva grejen att barnmorskan utgår från att alla befinner sig i en hetero par-relation som är själva problemet. Att hon gör det antagandet gör att allt annan blir onormalt och sämre. Att det ultimata är att just vara i en relation med det motsatta könet. 
 
Och ja jag vet inte, det blir väldigt problematiskt när familjer som inte är "en vanlig kärnfamilj" ska få barn och innan de ens har fått barn ska de utmålas som onormala. Dessutom av kommunala verksamheter. 
 
 

Smakar illa i mun

Tack för tipsen på förra inlägget! Tror att vi kommer köpa en babysitter innan hon kommer, det andra ska vi avvakta med, nu ska vi bara bestämma vilken det blir. 
 
Men nu till något helt annat. Har ni sett den där Häagen-dazs reklamen? när en kvinna ser en man ha den glassen och börjar förföra honom för att komma åt glassen. Jag hatar den reklamen. Det smakar riktigt illa i munnen när jag ser den. Här anspelar man ju verkligen på de typiska könsrollerna där mannen framstås vara en kåtbock som alltid vill ha sex, om kvinnan är vacker vill säga. Kvinnan framstås som så att det är viktigt att vara vacker som kvinna, för annars får du inte det du vill ha, dvs glass. För kvinnor kan ju inte vilja ha sex. Nej usch vad äckligt. 
 
Skulle vara ganska intressant om man bytte ut rollerna, om mannen var en kvinna. Undra hur många som skulle reagera på att hon var lätt på foten och beter sig som en slampa, och det vill man ju absolut inte som kvinna. Och om kvinnan skulle vara man skulle ju folk ba tycka det var knäppt, vadå, var han bara ute efter glassen?
 
Näe vidrig reklam. Kanske inte den bästa analysen men jag hatar verkligen den här reklamen extra mycket. Vet inte riktigt varför. Vad tycker ni? 
Sen egentligen, borde inte män vara jäkligt less på att alltid framställas som djur som alltid är villiga att ha sex? Att de inte tänker på annat. Kvinnor objektifieras ofta medan män framställs som kåta djur utan känslor? 
 
 

Husby

Det är nog ingen som har missat det som händer i Husby men även i andra förorter då det skrivs väldigt mycket om det överallt. 
Det finns tusen olika artiklar som jag kan länka till men jag är alldeles för lat. Därför tänker jag göra en liten sammanfattning om min uppfattning av vad som händer utifrån det jag läst i tidningar men även från tankar jag har fått från min utbildning. Det som händer just nu är ganska precis det vi läser om just nu; "utsatta grupper i segregerade miljöer" heter kursen.
 
Jag tycker att det är ganska självklart att allt våld som har uppstått inte sker från tomma intet. Det är reaktioner av ett förtryck som har pågått länge. Det handlar inte om några ungdomar som bara har för lite att göra. Det här är större än så. Enligt de uppgifter jag har fått och läst rann bägaren helt enkelt över för många då en 69-årig man blev skjuten till döds av polisen förra veckan. Utan att veta vad som har hänt exakt då detta skedde tycker även jag att det låter som övervåld av polisen. Behöver man verkligen skjuta en 69-årig man flera gånger tills han dör? Fanns det verkligen inget att sätt? Men att spekulera i detta leder ingen vart eftersom vi inte vet vad som egentligen hände. Dock så tappar ju polisen sin trovärdighet genom att gå ut med falska uppgifter om att han dog på sjukhuset efter att en ambulans hade hämtat honom. När han i verkligheten dog på plats och hämtades flera timmar sinare av en likbil. I efterhand skyller polisen på missförstånd. Som sagt, polisen tappar sin trovärdighet och vadå missförstånd? Hur kan man missförstå om man inte medveten har sagt fel? 
 
Men som sagt, detta kan man spekulera mycket i utan att komma fram till något då vi inte har all fakta. Men, tycker jag alltså att det är rätt det som händer nu? Nej självklart är inte detta lösningen. Men jag måste ändå säga att jag förstår frustrationen. För efter att detta hade hänt med 69-åriga mannen anordnades en fredlig demonstration då de krävde en oberoende utredning och debatt-artiklar har skrivits - utan någon reaktion. 
Så vad ska man då göra om man inte får sin röst hörd? 
 
Men det som händer i och med dessa reaktioner är att förorten får en ännu sämre bild utåt. Alla människor i Husby blir förknippade med krimanlitet och våld. Därför är det här ett väldigt destruktivt sätt att hantera situationen. Dock så är det ju bara nu deras röst blir hörda. Allt får en väldigt paradoxal effekt med andra ord. 
 
Men när vi ändå är inne på våld kanske vi ska tala om det våld husby blir utsatt för? Det våld som ungdomar som är utlandsfödda eller barn till utlandsfödda föräldrar får utstå. Det strukturella våldet som pågår överallt och hela tiden. Den diskriminering de råkar ut för när de inte ens får komma på en anställningsintervju pga deras efternamn. När de inte ens får möjligheten att gå ut skolan med fullständiga betyg. (listan kan bli lång) Så vilket våld är egnetligen värst? Att kasta sten eller att ständigt bli utsatt för diskriminering? Det som gör detta så svårt är att diskrimineringen är osynlig jämfört med stenkastning och bilbränder. Den är osynlig för många. Detta blir ju också bara värre när Reinfeldt går ut och skyller på att "de har en annan kultur" och att det är upp till husbyborna att säga ifrån. Snacka om att säga ifrån sig all skyldighet som politiker men framförallt som statsminister. 
Snacka om att förstärka "kulturskillnader" som inte ens finns. Det här handlar inte om kultur, det här handlar om segregation och en integrationspolitik som istället för att integrerara skapar segregation. Syftet med integration är att skapa jämlika villkor för alla medborgare oavsett ursprung. Men som det ser ut idag ska alla invandrare bli "svenskar". De har en annan kultur, en kultur som är sämre än vår västerländska kultur. Det finns en hierarkisk ordning där den vita västerländska kulturen står överst. Det är egentligen ganska intressant att så fort en människa från tredje världen begår ett brott är det pga deras "kultur". Om en svensk begår ett brott är det den individens fel. Ta bara kvinnomisshandel t.ex. Om en svensk man misshandlar sin fru är han en dålig människa. Om en t.ex. kurdisk man slår sin fru är det hedersvåld. Då handlar det helt plötsligt om deras kultur. 
 
Det finns mycket att säga om det här som händer. Orsaken om varför det händer är många, det är inte bara en sak som har skapat allt detta utan det är år av förtryck som har gjort detta. Sedan hur det ska lösas är nästa problem. Jag vet faktiskt inte hur eller om det någonsin kommer lösas för polisen och politikerna skyller ju allt på Husby och de kommer ju aldrig erkänna att dem har fel.. 

Vad roligt!

Vad roligt det var att logga in idag och mötas av flera kommentarer! 
Efter en bloggfri helg kände jag först att jag hade tappat det lite och inte alls så motiverad till att skriva men när jag loggade in och läste kloka kommentarer kom jag genast på en massa inlägg! 
 
Det var speciellt en kommentar från Sara som jag vill lyfta fram:
 
Jag kommer absolut "ta fighten"! Jag tänker mig att det är helt okej att köpa blått och rosa, om man köper det för att det är blått och rosa - inte för att det är till en kille eller en tjej. Sen tror jag att om man får en tjej så kan man köra biltröja med gulligare leggins, eller bryta av med ett galet mönster i massa färger och hello kitty-tröja (om man tycker sådana är fina). Att hela tiden våga blanda, ha saker för att det är fint/coolt/snyggt osv. och inte anpassa vad man tycker är fint till om det passar en tjej eller en kille. Varför tycker jag att en rosa tröja med puffärm är finare på en tjej än en kille? Liksom ifrågasätta sina egna fördomar och våga bryta mot dom också :)
 
Nu kommer jag avsöja könet på vårt lilla barn men nu är det så många som redan vet och jag känner att i den här diskussionen behöver ni veta. Det är alltså en liten flicka! 
 
Jag håller verkligen med Sara och jag tror att det är jättebra att blanda "flickiga" och "pojkiga" kläder. Men jag tycker att det svåra är att ransaka sig själv. Skulle jag verkligen köpa den här rosa bodyn om jag visste att det var en pojke? Jag tänker att ja det skulle jag, för det finns inget som säger att rosa skulle vara en flickfärg. Men sedan blir jag osäker, skulle jag verkligen köpa den eller skulle jag bara helt enkelt köpa en annan färg? Jag har absolut inget problem med att köpa "pojkiga" kläder till min kommande dotter, men skulle jag verkligen köpa "flickiga" kläder om jag skulle få en son? Eller skulle jag bara handla mer neutrala kläder? Jag vet att det är helt fel men någonstans så känns det mer okej att köpa "pojkiga" kläder till en flicka än "flickiga" kläder till en pojke.Och det är ju så fel att jag tänker så! Och jag vet ju att det är pga patriarkatet, att det alltid är lite bättre att vara en pojke än att vara flicka. Och att det därför är lite häftigt med en "pojk-flicka" medan att vara en "feminin" pojke är "bögigt" vilket anses vara dåligt (sedan varför bögigt tolkas som något negativt är ju ännu en diskussion). Och jag vet ju att genom att tänka så, att det känns konstigt att köpa "flickiga" saker till en pojke, så upprätthåller man den här normen hela tiden! 
Därför försöker jag verkligen att tänka utanför min comfort-zone eller vad man ska säga men det är svårt tycker jag! Men en sak som jag har kommit på är att om vi får en son i framtiden tänker jag använda alla kläder som vår dotter har haft! Så det är ju bra :-)
 
Imorgon kommer det ett inlägg där jag sammanfattar helgen lite och lägger upp bilder 

 

sexualiseringen av barn

När vi ändå är inne på det här med kläder till barn så såg jag att Lady dahmer hade skrivit ett väldigt bra inlägg angående sexualiseringen av barn, framförallt flickor.
Även Kitty har skrivit om skillnaderna mellan "pojk-" och "flick"kläder och lagt upp bilder som väldigt tydligt visar hur det ser ut på barnavdelningen nu för tiden. 
 
Jag håller verkligen med dem båda men jag ska vara helt ärlig, på sista tiden har jag verkligen känt att hur fasen ska jag orka? Det är så jäkla svårt att hitta kläder som inte skriker ett kön. Sedan tycker ju jag att det är roligt med fina saker så jag vill ju att hen ska ha fina saker, men fint betyder inte att det ska skrika ett visst kön om kläderna. Men det finns ju så få kläder som inte gör det?!
Precis som Kitty skriver, det är svårt att hitta kläder som är en glad och rolig färg men inte är blått eller rosa. Orange är ju min favoritfärg och jag skulle gärna köpa kläder i den färgen, eller grönt, lila eller gul. Men det mesta är ju rosa eller blått. 
Sedan känns det som om man kommer behöva ta en fajt varje gång man klär sitt barn i normbrytande kläder. Och helt ärligt har jag känt på sista tiden att jag vet inte om jag orkar det. 
 
Men efter att ha läst Lady dahmers inlägg så blir jag riktigt peppad på att nä fan, jag tänker aldrig acceptera dessa normer om hur barn ska klä sig.
Jag har kommit på att det är omöjligt att undvika alla kläder som är "pojkiga" eller "flickiga". Men jag har kommit på en regel för mig själv, varje gång jag köper något typiskt "pojkigt" ska jag köpa något "flickigt". Och vice versa. Alltså jag hatar att skriva att kläder är pojkiga eller flickiga för det är liksom inte rimligt att kläder har ett kön. Visste ni föresten att förr var rosa en "pojkfärg" och blått en "flickfärg"?
 
Lady dahmer har även lagt upp en bild som jag har tagit från henne för att visa er:
 
Denna bild visar ju ganska tydligt vad som är manligt respektive kvinnligt. En man ska vara stor och stark medan en kvinna ska se fin ut. Hon ska behaga betraktaren. Det som är sjukast är ju att det är BARN. Det finns ju absolut ingen skillnad på barn vad gäller deras kroppar. Varför ska tjejer täcka "brösten" när deras bröst ser exakt likadan ut som killarnas? Det finns inget som säger att killar är starkare än tjejer när de är sådär små, visst kan män bli starkare än kvinnor men detta är efter puberteten. Varför ska vi tydliggöra en skillnad som inte ens finns än? Och även om män KAN bli starkare än kvinnor längre fram betyder det inte att alla män är starkare än alla kvinnor. Men att se sånna här bilder gör ju att kvinnor blir svaga och män starka, för det är vad som förväntas av dem. 
 
Sedan vill jag bara poängtera att det är inte kläderna i sig som är problemet. Det är bemötandet barnet får beroende på vad hen har för kläder på sig. Typiska "flickiga" kläder gör att barnet får komplimanger om hur söt och fin hon är, medan typiska "pojkiga" kläder gör att barnet får komplimanger om hur tuff och stark han är. Vilket i slutändan leder till att flickor tror att det är viktigt att vara söt och fin medan pojkar tror att det är viktigt att vara tuff och stark. 
 

Syrien

Jag är inte så insatt politiskt om jag ska vara ärlig. Det enda jag vet är väl att jag står till vänster och att jag hatar Sverigedemokraterna. 
 
Egentligen tillhör folkpartiet den högra sidan men jag måste säga att jag tycker att de har kommit med ett bra förslag här:
 
 
Jag är ju som sagt inte så insatt i politik och jag förstår att det är kostsamt och svårt att ta emot många flyktingar. 
Det är mycket som Sverige behöver arbeta på vad gäller vår integrationspolitik. Faktiskt något vi läser om i skolan nu. Det vi läser om är konsekvenserna av segregerade miljöer. Att det sker en institutionell diskriminering hela tiden. En sak är t.ex. att barn till invandrade föräldrar får läsa svenska 2 i skolan. De får alltså ingen chans att lära sig svenska som barn till svenskfödda föräldrar. Med svenska 2 får de lägre krav och kan omöjligt lära sig svenska lika bra som andra svenskar. De kallas andra generationens invandrare och det stämmer inte ens. Hur kan man invandra två gånger? De är första generationen svenskfödda. De får utstå vardagsrasism hela tiden. Skulle kunna skriva hur mkt som helst om det här men det var inte det jag hade tänkt. Vi skriver en a-uppsats om detta ämne just nu så det kanske kommer en sammanfattning när den är klar. 
 
Det jag tänkte skriva om var ju det här förslaget som FP har har kommit med (klicka på bilden för att komma till artikeln). 
"Det manar till ödmjukhet att Sverige har tagit emot totalt 3255 syriska asylansökningar mellan januari och april i år, medan UNHCR berättade för oss att ungefär 80 000 flyktingar skulle registreras i Libanon bara under april månad.
Libanon har inte en enda gång stängt sina gränser och man tvångsutvisar ingen. Den svenska gränsen är däremot stängd på grund av de visumkrav som hindrar asylsökande från att komma hit lagligt. Den enda vägen hit, att bli uttagen som kvotflyktingar av UNHCR, hjälper alltför få och processen att välja ut dem tar alltför mycket kraft från UNHCR:s viktiga arbete på plats."

Libanon är ett litet land, en fjärdedel av Danmark, och snart får det på riktigt inte plats fler människor där. Precis som det står i debattartikeln måste vi ta ett ansvar och hjälpa de behövande. Bara för att vi är ett land som ligger långt bort betyder det inte att vi inte behöver ta ansvar. Tvärtom måste vi ta ännu mer ansvar eftersom här kan vi garantera säkerhet åt de skyddsbehövande på ett helt annat sätt än vad grannländerna kan. 
 
Just nu är jag i vecka 30 så jag tänkte lägga upp en bild på magen senare idag, den växer så det knakar :-) angående bilder på lägenheten kommer det nästa vecka, de ska förhoppningsvis sätta upp vårt badrumsskåp på måndag så efter det får ni se lägenheten :-)
 
 

äckligt att amma?

Igår kommenterade blondinbella sitt utlåtande om att amning är äckligt
 
Och då känner jag bara att visst, du behöver inte visa upp ditt bröst när du ammar, du gör precis som du vill. Jag är ganska blyg av mig så jag kommer inte heller vilja amma hur som helst. Men att påstå att det är äckligt är bara löjligt. Sedan är det ju ganska intressant att hon kan näcka på ett omslag till en tidning men inte amma sitt barn bland folk för.
 
OM jag kommer gå undan för att amma kommer det nog vara i början då man är ovan och liksom behöver lugn och ro runt omkring sig för att liksom klara det. Om det ens fungerar. Man kan inte anta att amningen ska gå hur lätt och smärtfritt som helst. 
Men sedan vill jag såklart kunna sitta bland mina vänner och amma utan att det är någon big deal, sedan om vi sitter på ett café eller hemma i soffan får vi se. 
 
Hur man själv väljer att göra, amma, inte amma, amma hemma, amma offentligt etc, ska alla få bestämma själva men om man väljer att bara amma hemma ska man inte skuldbelägga kvinnor som väljer att amma offentligt. Folk kan inte ta hänsyn till alla, så om du inte vill se andra kvinnors bröst så kan duju helt enkelt bara titta åt andra hållet. Eller gå därifrån om du tycker att det är så svårt att sluta glo. 
 

Brandman

Här kommer en till artikel som jag har lite åsikter om, det var på tal om att byta namn på yrket brandman till handläggare för att få in fler kvinnor i yrket. För att avmaskulinisera det. Bra tanke känner jag men nej. Okej att kanske ändra till typ brandperson eller brandarbetare. Men att ändra till handläggare för att avmaskulinisera det tycker jag är fel. Okej att det är bra att kanske ta bort man ur yrkestiteln, men isåfall var brandarbetare ett bättre förslag tycker jag. Men vad som behöver avmaskuliniseras är de egenskaper som man anser att en brandman ska ha. Att modig och stark inte behöver vara manliga egenskaper utan att flickor också ska uppmuntras till att vara just stark och modig. Eller jag vet inte, vad tycker ni? Vad för egenskaper kopplas till brandman egentligen? 
 

Näst bästa mammalandet?

Enligt en rapport som är framställd av rädda barnen ligger Sverige på andra plats vad gäller mammors livsvillkor. 
Livsvillkoren har jämförts utifrån fem indikatorer; risken för kvinnor att dö i barnsäng, barnadödlighet upp till 5 år, beräknad skolgång för flickor, BNI och kvinnlig parlamentarisk representation.
Men jag skulle vilja påstå att detta inte är ett bevis på att Sverige har bra vård för mammor eller att Sverige är ett jämställt land, det är bara ett bevis på att mammors livsvillkor i andra länder är urusla. I Kongo-Kinshasa dör var trettonde kvinna under graviditeten eller förlossningen. Att jämföras med länder som har så dåliga livsvillkor för mammor gör ju såklart att Sverige ser ut att ha det bra, men att jämföra med andra länder som har det mycket sämre gör inte vården bättre i Sverige. 
 

 
Nu har ju jag inte varit med om en förlossning än, och inte heller har jag haft några besvär att jag har behövt sjukvård under min graviditet men är det inte lite konstigt att det knappt finns medicin som gravida kvinnor kan ta. När jag blev sjuk, jag var väl i vecka 17-18 tror jag, då köpte jag halstabletter på apoteket, tog ju en direkt såklart, för att sedan läsa på förpackningen att den inte rekomenderas för gravida. Nu finns det ju såklart andra halstabletter att äta men jag vet att det finns mycket medicin som man inte bör äta som gravid. Eller när du ammar. Kommer ihåg att stinalee.se skrev ett inlägg för länge sedan där hon berättar att en läkare hade skrivit ut d-vitamin, tror jag att det var, till henne. Hon hade såklart berättat att hon ammar men när hon kom hem och började googla själv visade det sig att hon inte alls kunde ta den mängd av d-vitamin som läkaren hade rekomenderat. Efter ett telefonsamtal visade det sig att hon hade rätt och att hon bara kunde ta hälften av dosen.
Jag har även läst om kvinnor som har fått stora sviter efter graviditeten, de går till läkare för att få hjälp och det enda svar de får är "men du är nybliven mamma, det är sömnbrist" så får de gå hem igen utan att få någon hjälp. 
 
Sedan blir ju denna rapport ganska motsägelsefull när man samtidigt överallt kan läsa artiklar som denna:
 
 
Jag blir på riktigt rädd när jag läser liknande artiklar. Barnmorskorna är underbemannade. Och precis som det står i artikeln är ju en närvarande barnmorska vid en förlossning otroligt viktigt. Idag kan barnmorskor ansvara för 2, och även 3 förlossningar samtidigt. Om en barnmorska ansvarar över 3 förlossnigar samtidigt betyder det att hen även ansvarar över 6 liv, mammorna och barnen. Den hjälp man får vid förlossningen är a och o vad gäller säkerheten vid förlossningen men även förutsättningarna för att kunna lindra smärtan för kvinnan. Jag kommer ihåg när jag lyssnade på alex och sigges podcast (världens bästa podcast för övrigt) och alex berättar om deras senaste förlossning. Han berättar att han aldrig sett Amanda lida så mycket, att hon hade så otroligt ont och dom vädjade efter att få ryggbedövning, och visst skulle hon få det. 30 min senare kom läkaren som skulle ordna detta men då var det redan försent, för då kom bebisen. 
 
Hur en förlossning går till och hur mycket hjälp man får kan påverka inte bara själva smärtan för tillfället utan även  hur skadad kvinnan blir, om hon ens kan ta en promenad efter förlossningen, att ens kunna sitta på en stol utan att få ont och om hon någonsin ens kommer bli någorlunda återställd. Men nä, idagens samhälle känns det som om det får man väl ta. "det är naturligt". Kvinnor har ju i flera århundranden fött barn hemma och det har ju gått bra. Ja och folk har dött av lunginflammation i alla århundranden också men det betyder ju inte att man inte kan utveckla en medicin som förhindrar detta.
Ens erfarenhet av förlossningen kan ju även påverka om man ens vill ha fler barn, bara en sån sak!
 
Jag vill inte låta allt för bitter men jag har svårt att tro att man inom ett mansdominerande yrke skulle tillåta detta. Jag tror även att om det var männen som födde barnen, skulle det redan finnas metoder som var helt riskfria och icke smärtsamma. 

Se!

Klicka på bilden eller här 
 
 
Tänkvärd film om hur alla normer är skapade, inklusive den heterosexuella normen. Det blir verkligen svart på vitt när man helt plötsligt vänder alla normer. När allt blir tvärtom. Hur sjukt det är att hela tiden ta för givet inte bara vem man ska gilla utan även vilka intressen man ska ha beroende på sitt kön.
I scenen ovan är mamman sur för att dottern inte kom med i fotbollslaget och ska börja med teater istället, teater är ju för killar.. 
 
(Hur gör man för att få in själva klippet till bloggen??)
 
 

Ont i magen

När jag läser det här så får jag så ont i magen! 
Ingen har missat alla våltäkter som försigår i Indien, när resten av världen bara ser på. 
Det är inte bara en enskilds individs problem, det är ett strukturellt problem där kvinnor/tjejer (4 år, det är ju bara ett barn) hela tiden blir förtryckta.
 
När man läser om det här kan man tycka att alla jämställdhetsproblem här i Sverige är ingenting jämfört med vad som händer på andra platser i världen. Men inga problem är för små för att ta hand om men inte heller för stora. 
 
 
 
 
 

Södra latin inför könsneutralt omklädningsrum

De senaste dagarna har det varit ganska mycket skriverier angående att södra latin-gymnasiet här i Stockholm ska införa ett könsneutralt omklädningsrum. 
 
Jag har ju tidigare uttryckt mina åsikter, eller okunskap, om viljan att byta kön, vilket ni kan läsa om här
 
Så jag är ju inte helt insatt i det här men om ni vill ha lite intressant läsning och en bra sammanfattning ska ni läsa Cimons blogginlägg om ämnet, vilket ni hittar här
 
Det Cimon vill trycka lite extra på är att ditt kön är inte din identitet vilket jag verkligen håller med om! Men även därför tycker jag att det inte ska behövas ett könsneutralt omklädningsrum. Jag tänker att man byter om med de människor som ser likadan ut, alltså nu ser ju alla olika ut, men ni förstår vad jag menar? 
Jag håller med om det Cimon skriver, men samtidigt känns det som om problemet med normer och speciellt den heterosexuella normen finns kvar trots könsneutrala omklädningsrum och är det inte där mycket av problemet ligger? Eller har jag helt fel?

P-piller

(Klicka på bilden eller här för att komma till artikeln)
 
Nu vet jag inte exakt men säkert 95% av alla mina vänner äter p-piller. Nu vet jag inte vilken sort men flickan i artikeln, Felicia, åt neovletta, vilket jag också åt och är det vanligaste p-pillret. 
När man börjar äta p-piller får man aldrig reda på några risker, ja de frågor om någon i familjen har fått någon propp men som det även står i artikeln är det ju inte ens säkert att man vet om det. Och många förstår säkert inte allvaret i frågan heller och kollar därför inte upp det. Vissa kanske börjar äta p-piller utan att föräldrarna vet och vill kanske inte fråga. Och om man inte har frågat innan man går dit så vill man ju inte behöva boka en ny tid bara för att ställa en sådan enkel fråga till sina föräldrar. Därför är det viktigt att personen som skriver ut receptet på p-pillrena informerar om riskerna. Det finns såklart en massa olika risker med att börja äta p-piller. Vissa börjar må psykiskt dåligt, vissa får svamp i underlivet, illamående och framförallt blodproppar (vilket Felcia fick, som ledde till hennes död). Därför blir jag så arg att det delas ut p-piller så lätt till höger och vänster. Nu är det säkert väldigt ovanligt att detta händer men det är fortfarande fruktasvärt och det får inte hända. Borde man inte kunna göra några tester för att kolla blodet eller liknade? 
 
Sedan finns det ju en massa olika preventivmedel, men som man inte alls får lika mycket information om. Som t.ex. p-ring. Det var inte förns flera år senare som jag ens hörde talas om p-ring om jag ska vara ärlig. Jag tycker att innan man bestämmer sig för vad man vill använda ska man först gå på ett informationsmöte då de berättar om ALLA sorter, alla för- och nackdelar men framför allt alla risker. Det kan ju t.ex. ske i skolan vid sex- och samlevnads klasser. 
 
SEDAN är det inte konstigt att man inte har utvecklat något som killar kan äta? Varför ska ansvaret alltid ligga på tjejen? Det tror jag är för att det är männen som sitter på makten och alla pengar och dom vill helt enkelt inte ha några piller som de kan äta, så därför satsas inget på det. Kalla mig trångsynt men det är vad jag tror. 

Könskvotering

Hanapee har åter igen skrivit ett klockrent inlägg angående könskvotering.
Hon utgår från ett inlägg som blondinbella har skrivit där hon säger att hon blir helt kräkfärdig på allt som har med kvotering att göra. 
 
När man pratar om skillnader mellan könen, orättvisor och förtryck kan man inte utgå från enskilda individer. Utan man måste se till den stora bilden, varför är det sådan stor skillnad? Varför får män högre lön för samma arbete? Varför finns det fler män på top-positioner? Varför har kvinnodominerande yrken sämre status än mansdominerande? 
 
Självklart ska företag, som blondinbella säger, anställa utifrån kompetens och inte kön. Och absolut inte för att det ska se bra ut på pappret. Men som jag tidigare sa, vi måste ta reda på varför det är så få kvinnor som sitter i styrelser. Är det för att vi uppfostrar barn olika beroende på kön? Uppmuntar olika egenskaper beroende på kön?  Det vi ska komma ihåg är att det är inte bara kvinnor som missgynnas på arbetsmarknaden utan även människor med utomeuropeiskt bakgrund diskrimineras. Det finns forskning som visar att män anställer människor som är lik dem själva, alltså andra vita män. Det är säkert något de inte gör medvetet men det är ett faktum att dom gör det. 
Dock tror inte jag heller att kvotering är lösningen. Jag har läst eller hört någonstans att det i vissa länder där man använder sig av kvotering så har det blivit att det är samma kvinnor som sitter i många olika styrelser. Det är alltså lika få kvinnor bara att dom sitter på fler poster. Dock vet jag inte om det är sant och jag vet inte riktigt vart jag har fått det ifrån.
Jag tror att det skulle vara väldigt bra med anonyma CV. Det är kanske lite krångligt, man måste arbeta fram ett system, men jag har hört att vissa kommuner faktiskt har det vilket är väldigt bra tycker jag. Dock så kommer ju personen se vid en intervju. Det skulle ändå vara väldigt intressant att veta hur stor skillnad det skulle göra på hur många män respektive kvinnor som får komma på intervjuer jämfört med innan. Skulle också vara intressant att se om intervjuaren skulle anta beroende på cv:t om det är en man eller kvinna, och om hen skulle bli förvånad om det kom en kvinna när hen förväntade sig en man. Ja ni förstår poängen. 
 

Tolkningsföreträde

Jag har tänkt på en sak vad gäller genus och barnuppfostran och allt som hör där till som föräldraledighet osv osv. 
Jag har ju en klar bild av vad jag tror på vad gäller genus och könsnormer och hur man kanske bör undvika stereotypa mönster. 
Jag har väldigt lätt att diskutera detta med mina jämnåriga vänner som inte heller har barn. Vi har ofta samma åsikter och det är liksom lätt att prata om det.
Men när jag pratar med andra föräldrar och dom säger saker som jag tycker låter helt fel vågar jag liksom inte säga något. För vem är jag att säga? Jag har ju ingen erfarenhet och dom har kanske rätt.. 
T.ex. har jag en bekant som har tre barn, två pojkar och en dotter. Sist vi pratades vid sa hen att det var såååån stoooooor skillnad på att ha en dotter jämfört med söner, deras beteende var helt olika. Och då kan jag ju liksom inte säga emot, upplever hen det så kan jag ju inte säga att hens upplevelser är fel.
Men i min hjärna låter det helt fel. Självklart är det stor skillnad på sönerna och dottern men det beror ju på att de är olika individer. Tre olika personligheter. Jag har svårt att tänka mig att sönerna är exakt likadana. Men det är som om människor vill se ett sammanhang, så fort en kille och en tjej beter sig olika så säger folk att det är pga att de har olika kön. Men är inte sanningen att anledningen till att de är olika är att det är två olika individer, två olika personligheter. Trots att man har samma föräldrar så ärver man ju inte exakt samma grejer, nej det blir annorlunda varje gång. 
 
Det finns många liknande exempel.. Som när man diskuterar föräldraledighet och personer säger att Näe men det går inte att dela lika för män och kvinnor är faktistk olika. Jag har ju aldrig upplevt den här skillnaden för någonstans känns det som om många menar att skillnaden märks när man får barn, att vi fungerar olika då. Och det har jag ju inte heller någon erfarenhet av så det känns som om alla föräldrar har tolkningsföreträde vad gäller frågor som dessa.. och då vågar jag inte säga något.. 
 
MEN snart kommer ju jag också bli förälder, undra om jag kommer känna att JAG har tolkningsföreträde då? något säger mig att jag bara kommer tänka att andra föräldrar har tolkningsföreträde för att de har varit föräldrar längre eller är kanske föräldrar åt fler barn.. 

Hen

Angående debatten om blondinbellas uttalande angående hen (passande såhär i påsk tider;-)) så måste jag säga att den här kommentaren är den bästa jag läst, haha!

Jag har inte tid att summera hela debatten men här kommer några länkar med intressant läsning:
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/ (har skrivit många inlägg så skrolla lite)
http://hanapee.com/blog/2013/04/01/genustjafset/

Och här är bellas inlägg:
http://blondinbella.se/2013/03/31/j-18/
Även hon har skrivit fler

Jag skäms

Jag blir så arg när jag ena dagen läser den här artikeln
 
 
För att nästa dag läsa om detta
 
 
Och det här ska vara Sverige? Jag skäms. 
För er som inte orkar läsa artiklarna kommer här en liten sammanfattning
 
I första artikeln skriver journalisten om två pojkar som flydde från Somalia när dom var 13 år och om deras vänner. Kriget härjade som värst i Somalia och muslimsk milis tvångsrekryterade unga pojkar. 
Idag lever båda pojkarna i Sverige, dock saknar den ena uppehållstillstånd. Han är alltså papperslös. 
Vi får läsa om hur det är att leva som papperslös här i Sverige, att de inte ens vågar gå ut och springa för att dom är rädda för att polisen ska ta dom. En blev tagen av polisen när han var på en pizzeria och åt, polisen tänkte skicka tillbaka honom till afghanistan trots att han berättar att talibanerna kommer döda honom om han åker tillbaka, "Jag vill inte dö. Snälla räkna mig som människa och låt mig stanna i ert underbara land". Och polisen svarar med att de bara gjorde sitt jobb. Som tur var lyckades han fly dagen innan han skulle deporteras. Idag lever han som ni förstår gömd. 
 
I den andra artikeln får vi läsa om en pojke, 16 år gammal, som hoppade från andra våningen för han hade fått avslag på sin asylansökan. Räddningspersonal kom innan pojken hade hoppat och vittnen berättar att en ambulansanställd ska ha sagt att det var lika bra att låta honom hoppa eftersom han "bara" var en flykting. När pojken hade hoppat vägrade en annan ambulansjukvårdare att lägga in honom i ambulansen. I stället fick polisen köra honom till sjukhuset.
 
Det finns liksom inga ord som beskriver den här orättvisan. Det enda jag kan säga är att jag skäms. Jag skäms över att vara svensk när jag läser detta. 

Vidrigt

Jag började dagen framför toddlers & tiaras och det är ju bara vidrigt.

Mammor som lär sina döttrar att utseende är det viktigaste och att man behöver smink, värsta frisyren och klänningarna för att duga.

Det Värsta är när barnen skullr visa ett nummer och alla anspelade på sex. Korta vippiga kjolar och korta toppar. Danser som man ser i dagens musikvidoes utförda av vuxna människor.
Jag tycker art allt ser så vidrigt ut för dom ser ut som små vuxna som är till för att underhålla andra med hjälp av deras utseende. Dom kommer ju tro att det viktigaste är att se bra ut. Vad kommer hända med deras självkänsla? De kommer alltid leta efter fel på sig själva, något de vill förbättra. Tänk att från fyra års ålder bli bedömd efter sitt utseende.

Men är det inte det vi gör indirekt men kanske mindre extremt när vi hela tiden kommenterar våra barns utseende? Och det är där alla rosa gulliga kläder kommer in i bilden. Det är inget fel på alla "fina flick-kläder" som är rosa med puff-ärmar och spets och allt snuttigull. Det är inget fel med kläderna i sig. Utan det är bemötandet barnen får pga kläderna som är fel. Så egentligen är det fel på alla vuxna.
Samma sak gäller alla "tuffa kill-kläder". Därför tror jag att det är viktigt att blanda och ha alla sorters kläder.

Egentligen kan man ju tycka att när man åker konståkning handlar mycket också om utseende. Och det ser säkert olika ut från klubb till klubb. Men vad gäller konståkning så blir du aldrig bedömd utifrån ditt utseende, det är alltid det du gör på isen rent teknikmässigt som avgör dina poäng. Det spelar ingen roll hur fin dräkt du har om du inte klarar av dina tekniska element på isen.

RSS 2.0