Hur är man egentligen jämnställda föräldrar?

Det är en mycket mer komplicerad fråga än vad jag trodde innan jag blev mamma. 
Att dela på föräldraledigheten är bara en liten bit påvägen för att vara jämnställda föräldrar men absolut inte avgörande. 

Det jag tycker identifierar ett jämnställt föräldraskap är hur en beter sig när båda föräldrarna är närvarande. För mig är det viktigt att båda gör allt. Att båda leker och att båda byter blöja, matar och tröstar. Så att det inte blir en "lek-förälder" och en "ta-hand-om-förälder". Vi har märkt att Stella har blivit mer mammig. Hon tyr sig till mig vilket syns tydligt då hon kan börja gråta när jag går ut ur rummet eller sträcker sig efter mig när någon annan bär, även Mario. 
När hon är så blir jag otroligt mallig och stolt. Det känns ju som om hon älskar och behöver mig. Så det är verkligen något som boostar mitt mamma-självförtroende. Men egentligen handlar det ju inte om mig, utan det är ju bara för att jag ammar. Jag är mat i hennes ögon. 
Men när hon blir sådär mammig tar jag henne gärna, och det tror jag är ett misstag. För då blir jag "ta-hand-om-föräldern". Det är viktigt att Stella känner sig lika trygg hos både mig och Mario. Och det är ju aldrig som Mario inte kan trösta henne, det är bara att han måste jobba lite mer. För mig räcker det ofta att bara hålla henne. 
Så den stora "jämnlikhets-fällan" är detta. Så nu gäller det för mig att inte ta henne så fort hon gnäller lite. För då stänger jag ut Mario och då är det klart att hon kommer bli mammig. 

Så därför är det faktiskt jättebra att jag pluggar och att Mario är ensam med Stella några dagar i veckan 





Kommentarer
Sara

Det tror jag verkligen. Sen lyssnade jag på Louise Hallin (som är sisådär genusmässigt, men en del saker är ganska vettiga) och hon sa en sak som jag inte tänkt på förut. Att i när bebisen är liten är ju mamman den hon känner bäst. Hon känner igen rösten mest, kroppen, lukten ja, det mesta. Eftersom mamman burit barnen och "lärt känna" det i 9 månader. Pappan har ju varit där som en röst, men inte alls i samma utsträckning, och att det kan vara lite därför som de har lättare att komma till ro hos mamma. Man behöver inte väga in mer saker i det än så, bara ta det som en förklaring. Som du säger duger ju bägge föräldrarna lika bra, bara att det är lite lättare för den ena.

2014-02-06 @ 19:39:20
URL: http://finaprickar.blogspot.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0