9 månader

Nu har Stella funnits lika länge som hon fanns i min mage. Helt sjukt när man tänker efter, allt som skedde under hela graviditeten och allt som har hänt fram till nu. Hon utvecklas som bara den! 
 
Hon blir allt mer stabilare. Nu kryper hon och ställer sig upp överallt. Hon har även lärt sig att sätta sig ned och krypa vidare igen. Så om jag skrev tidigare att det inte var en lugn stund är det nu som det inte är en lugn stund. 
 
Hon gillar att underhålla, hon har ett trick där hon, hur ska man förklara?, spelar på läpparna tills alla skrattar. Detta gör hon alltid när vi är på besök hos någon.
Hon blir väldigt eftertänksam när hon är i en grupp med andra barn. Då iakttar hon väldigt länge innan hon kryper fram och vill känna och klämma, helst i ansiktet. Men mest tycker hon om att vara hos vuxna, som kan hålla henne i handen när hon reser sig upp. 
 
Vi brukar leka med hennes boll ibland, då kastar jag den till henne och säger till Stella, därefter tar jag bollen och säger till mamma. När jag har gjort så två gånger fattar hon galoppen och ger mig bollen så fort jag säger 'å till mamma'. Så det märks tydligt att hon förstår saker allt mer.
 
Hon reser sig upp intill alla möbler och försöker dra ner saker från bordet. Det är omöjligt att ha en duk på vardagsrumsbordet för hon får tag i den hela tiden och drar. 
 
Sen vet jag inte om jag har skrivit att hon säger både mamma och pappa nu? 
Tycker att det var lite otydligt när hon sa det första gången. Man vet inte riktigt om hon bara babblar eller om hon verkligen förstår vad det betyder. 
 
Något annat som är roligt är att hon vill prata med alla på stan, säger heeeeeeeej och ler stort
 
 
 

Älskade familj



Min fina älskade familj! 
Stella har blivit 9 månader också men jag har inte riktigt haft tid att skriva om det men det kommer förhoppningsvis i veckan :-) 

Meningen med liven

Är ute och promenerar i mitt älskade sumpan och känner att jag är på ett perfekt ställe i livet. Det är vår, jag har min älskade dotter och den bästa mannen. Önskar att tiden skulle kunna stanna en stund för jag vet att vi står inför många förändringar. Det är bra och roliga förändringar men samtidigt läskigt. 



Det här med att utvecklas

Jag har funderat ganska mycket på det här med, vad ska en kalla det? en mänsklig drivkraft? 
För något som jag verkligen har märkt på Stella är att hon ständigt vill utvecklas. Hela hela tiden. Från att bara vilja kunna gripa en sak till att sedan vilja kunna greppa två saker samtidigt så bara fortsätter det med allt. När hon lärde sig att krypa trodde jag att hon skulle nöja sig så en stund. Nej utan då är det nästa utmaning, att resa sig upp mot exakt allt och förflytta sig framåt. 
 
Hela den här enorma drivkraften som Stella har, som alla barn har, är något man borde dra lärdom av. Och jag börjar fundera om det är en mänsklig instinkt att vi ALLTID vill utvecklas. Men att vi någonstans påvägen blir rädda för att misslyckas eller att samhället någonstans säger till oss att vi inte får utvecklas för mycket för att inte sticka ut. 
 
Okej, detta är ju något man har hört förr men det känns som om det är inte förns nu som jag förstår innebörden av att det är en inbygd drivkraft i mänskligheten. Hur skulle vi annars kunna utvecklas?
 
För övrigt har Stella fått två tänder =)
 
 
RSS 2.0