Tusen tankar

Snart går jag in i vecka 37 och då är hon ju färdigbakad. Nu ska hon med andra ord bara växa till sig. Jag har ju sagt tidigare att jag gärna ser att hon kommer lite innan, en vecka kanske. Men det är ju om jag får bestämma men tyvärr så får jag ju inte det. 
 
Men dom senaste dagarna har jag börjat nojat mig över det här att magen inte växer till sig. Nu kanske den har gjort det nästa gång vi ska till barmorskan, men det är ju så svårt att se själv om magen växer eller inte när man ser sig själv varje dag, men helt ärligt så tyckte jag nästan att den hade blivit mindre igår. 
Men jag inbillar mig säkert och allt är ju säkert bra, precis som förra gången när vi fick gå på tillväxtultraljud. Men nu har jag börjat komma på egna teorier om varför inte magen inte växer och det är ju aldrig bra. För det är ju helt omöjligt för mig att säga varför, antagligen så är det för att hon ligger liksom under revbenen. 
För det gör hon, hon har liksom lagt sig bakom mina revben och det gör att jag har ganska svårt för att böja mig framåt för då tar hon liksom i. Undra om jag kan skada henne med mina revben? 
 
Hela morgonen idag har jag haft som en molande mensvärk. Så då tog jag ju såklart kontakt med min bästa vän google för att fråga. Hittade många olika trådar där folk har skrivit att ja så fick jag också och två dagar senare började förlossningen och ena med det tredje. Självklart väljer jag att tänka på dom och inte alla dom som skrev att ja så hade jag också sedan dröjde det tre veckor, även om dom kanske var fler.. 
 
Så det enda som känns säkert med graviditeter är att inget tecken kan säga varken det ena eller det andra om vare sig förlossningen eller om hur krabataten inuti mår. För det är ju verkligen så, ALLA graviditeter är olika. Bara en sån grej som man kan tänka sig vara så logisk, att med en liten mage är det en liten bebis men inte ens det stämmer ju. För trots att min mage har legat på underkurvan så visade det sig ju på det senaste tillväxtultraljudet så var hon ju helt normal i sin storlek, eller faktiskt till och med snäppet större än "normal". 
Så vad gäller graviditet så är inget logiskt och man kan inte förutspå nånting och det är inte ens någon idé att själv försöka komma på teorier. 
 
Så, nu har jag lugnat mig själv lite. Några andra tankar som jag har är hur långt vågar jag åka nu? Det finns ju sjukhus överallt i Sverige så det löser sig ju alltid. Men det jobbiga är att åka utan Mario för jag skulle inte för allt i världen vilja genomgå eller ens påbörja förlossningen utan honom. 
Men trots att jag vill att hon ska komma tidigare så pekar ju statistiken på att hon kommer komma efter BF. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0