Det kommer!

Jag har fortfarande inte tagit mig tiden att skriva förlossningsberättelsen men den kommer när den kommer. 
 
 
Inte direkt att man prioriterar datorn när man kan spendera dagarna med den här donnan..
 
 

Bf-idag!

Egentligen skulle lill-grisen födas idag men jag är så glad att hon kom 8 dagar tidigare..

Och just ja, hon var inte så liten när hon föddes trots allt; 3295 gr och 48 cm lång. Sedan går dom ju ner i vikt innan amningen startar så som minst har hon vägt 3100 men nu har det vänt och igår vägde hon 3220. Eftersom amningen strular och vi försöker få igång den så ska vi väga henne imorgon och förhoppningsvis har hon ökat. Men huvudsaken är att hon inte sjunker..


Annars med amningen går det bra, på ena bröstet. Den har läkt fint och det gör inte ens ont att amma. Andra bröstet har jag sådana grova sår så jag tänkte pumpa det bröstet men inatt kom det bara blod. Antagligen har jag mjölkstockning igen för imorse vaknade jag med 39 graders feber igen... Må detta gå över snart..

En vecka!

Idag blir lill-grisen en vecka gammal! 
 
Lill-grisen är Stellas nya smeknamn då hon väldigt ofta kan låta som en liten gris :-) 
Såren på brösten har nästan läkt så vi ska försöka amma idag..
 
 
Bild från BB
 

Amma

Jag har fått sår på bröstvårtorna och använt amningsnapp vilket jag har tyckt varit suveränt. Visst gör det fortfarande ont men inte alls lika mycket. Jag tyckte att såren såg bättre ut och hoppades på att dom höll på att läka. Så idag när jag skulle amma kom det hur mycket blod som helst. Mer blod än mjölk och jag fick panik. Ringde Mario som var ute på ärenden och sa att han skulle köpa med sig ersättning. Jag blev livrädd. Jag vet att det inte är farligt för barnet att få i sig blod men det kan ju fortfarande inte vara bra. 
Mario passade på att köpa en bröstpump också så nu ska jag försöka pumpa tills det har läkt helt. Jag vill ju kunna amma men det gör så jäkla ont. Min oro innan var med andra ord befogad. 
 
Efter det fruktansvärda försöket till att amma fick jag feber och jag har alltså legat däckad i soffan hela dagen. Vi gav henne ersättning och Mario gick ut på en promenad med vagnen. 
Nu mår jag lite bättre, fryser inte längre men känner mig alldeles snurrig. 
 
 
Det är inlägget skrev jag igår men jag glömde publicera
 

Värt det

Först ska man vara gravid i 9 månader. Och vad allt det innebär. Efter det ska man föda den lilla krabaten. Och det om något är jobbigt. Efter det ska man amma tills bröstvårtorna blöder. Och eftersom du ammar får du feber och sjukligt ont i brösten som snart sprängas pga av all mjölk. 
 
Men trots allt det så behöver du bara ta en liten titt på den lilla krabaten och du inser att det är så värt det. 
 
 
Mina hjältar. 
 
Jag visste att Mario skulle bli världens bästa pappa och jag hade så rätt. När hon är otröstlig på nätterna är det han som tröstar. Inatt var en pers så nu på morgonen har jag tagit henne och låter Mario sova. Tänkte ge honom frukost på sängen snart. 

Fullrulle

Idag har vi haft fullt upp hela dagen! Det var första dagen som vi hade en tid att passa med Stella, vi skulle på återbesök på sjukhuset och det gick hur bra som helst. Vi kom i tid och dom skulle sticka Stella i handen och hon grät inte ens. Trots att dom var tvungen att sticka två gånger. Mamma hjärtat blir stolt!

Jag fick en amningsnapp och det är tusen gånger lättare att amma nu. Vilket var tur idag för idag har hon ammat hur mkt som helst och mjölk finns det gott om. Galet vad kroppen kan göra!

Hemma!

Igår kom vi hem från BB vilket var väldigt skönt. Stella var snäll och sov hela bilresan hem. 
Hon är super snäll men gnäller lite på natten. Efter amning på natten vill hon ligga kvar i famnen men hon somnar inte, jag är världstrött så jag är rädd att somna med henne i famnen och att jag ska tappa henne eller nå. Men efter lite bök fram och tillbaka somnade hon i babynestet mellan mig och Mario. 
 
Så amningen funkar men det gör jäkligt ont, helst i början. Hon gapar inte tillräckligt stort och när hon väl får grepp vill jag inte lossa greppet för henne även fast det kanske inte är det bästa. Så det måste vi jobba lite på. 
 
Angående förlossningen har jag tänkt skriva en förlossningsberättelse men det får vänta lite, har ingen ro att sitta vid datorn och skriva den nu så om ett par dagar kanske. Jag vill bara ligga och kolla på min skatt, trots att jag inte har sovit så mycket dom senaste dagarna kan jag inte slita blicken från henne, kan ligga och kolla på henne hur länge som helst. 
 
 
 

Stella

Efter ett värkarbete hemma i 24 timmar och 13 timmar på förlossningen kom hon äntligen ut ❤

Efter en förlossning känner man sig som en kvinna med superkrafter, fy fan vad jag är bra! Men jag skulle aldrig ha klarat det utan Marios stöd.

Vi är fortfarande på bb så jag skriver när vi har kommit hem och landat. Men vi alla tre mår jättebra :-)

Samma visa

Samma visa som igår. Vaknade klockan 4 av värkar. Inatt har de dock varit mycket starkare och intensivare. Ett tag var det ungefär 5-6 minuters mellanrum. Vi ringde in till förlossningen och dom sa att vi skulle vänta tills det var 3 minuters mellanrum. Jag tyckte att värkarna gjorde as ont så jag tog två alvedon vilket inte hjälpte ett dugg och sedan tog jag en varm dusch. Det om något var skönt! efter det blev värkarna lugnare och lugnare med större mellanrum och nu kommer dom var 30e min ungefär. 
 
Så hon kommer nog stanna i magen ett tag till. 
Solen skiner ute men jag är jättetrött så jag ska försöka sova lite

Tidig morgon

Klockan fyra imorse vaknade jag av att det värkte som bara den i magen. Ont gjorde det och min första tanke var att det här måste vara de riktiga värkarna. Det höll i sig en stund för att sedan övergå till en molande mensvärk som jag har haft tidigare. Och så har det hållt på sedan dess i princip. 
Jag kunde såklart inte sova så jag gick upp och packade bb-väskan som jag inte hade gjort än. Diskade lite och höll på. Jag märkte att det var ganska lång tid mellan de värsta värkarna eller vad man ska säga, typ 30 min så jag gick och la mig igen och somnade om men vaknade ungefär var 30:e min pga av värk. 
 
Och så har det väl varit sedan dess, vissa värkar (jag tror att det måste vara värkar iaf?!) värre än andra. Mitt i en värk kunde jag tänka att fan i helvetet det här kommer jag aldrig klara. Sedan när den gick över kände jag bara att men det där var ju ingenting. 
Nu har det lugnat ner sig lite och de är inte alls lika starka längre. 
Det här kan mycket väl vara latensfasen vilket kan pågå 8-20 timmar, ibland mer. 
 
Det är ju inte dags att åka in till förlossningen förns man har 3-4 värkar inom loppet av 10 minuter.
 
Så vi får se vad som händer. Därför planerar jag att bara vara hemma idag och dona och fixa lite. Kanske att jag ska bädda hennes säng för det har jag ju faktiskt inte gjort än. 

Det här gör mig rädd

 
http://www.expressen.se/gt/kronikorer/frida-boisen/varfor-det-finns-ju-inga-brost-att-halla/
 
Att läsa sånt här gör mig rädd. Det är när jag läser sånt här som det känns som om det hade varit så mycket lättare om det var en pojke i min mage. Faktiskt. 
 
Artikeln handlar alltså om 8 och 9-åriga flickor som vill använda bh och smink. En bh ska man använda för att man behöver den, en bh ska fylla en funktion. Men som samhället ser ut idag tror många att man använder bh för att det är sexigt. För att det är snyggt. Varför skulle annars en åttaåring vilja ha en bh? Den fyller ju iaf ingen funktion om man inte har några bröst.. 
 
Det som är mest skrämmande är skillnaden mellan tjejer och killar. Att yta ska spela sådan stor roll för tjejer i sådan tidig ålder och att det är viktigare resten av livet för tjejer. För som det står i artikeln är killarna ute i solen och utvecklar sina intressen och talanger. För killar får vara killar, det vill säga precis som de är. Medan tjejerna hela tiden ska förändra och förbättra sitt utseende. Yta Yta Yta. Bekräftelse Bekräftelse och återigen bekräftelse. 
 
Jag ska göra allt som står i min makt för att göra så att vår dotter inte blir beroende av att få bekräftelse för sin yta. Jag ska ge komplimanger för hennes prestationer och inte för hennes utseende. Jag ska berömma henne när hon säger något smart och har bra fantasi. Jag ska hela tiden påminna henne om att det är hennes personlighet som spelar roll, inte utsidan. 
 
Men vad hjälper egentligen det när hela samhället säger precis tvärtom? 
 
Detta gör också att jag börjar tänka på skolval. För Mario är det väldigt viktigt att vi väljer en bra skola till henne. Han vill redan nu skriva upp sig för att garantera en plats på en bra skola. Detta för att han själv gick i en skola som var jättedålig. Vi har pratat om en engelsk skola som tydligen ska vara jättebra. Nackdelen är att den ligger i centrala Stockholm. Och ni får ursäkta att jag är fördomsfull men jag vill helt ärligt inte att hon ska gå i skolan med ett gäng brats som ska ha dom senaste teknikprylarna och bara märkeskläder. För helt ärligt tycker jag att det är fel. Så ska man välja skola efter den man tycker verkar bäst eller efter människorna som går i skolan? 
 
För det är ju från skolan hon kommer få alla idéer och vänner. För vad ska man som förälder egentligen göra när ens barn kommer hem från skolan och säger att hen blir retad för att hen inte har dom senaste grejerna? 
 
Okej, nu är det ganska många år till dess och vi kommer stöta på många problem innan det här kommer vara ett problem. Men iallafall.

Skolan

Så var det det här med pluggandet också. Jag hade nästan glömt bort att jag hade sökt kurser men sedan fick jag ett mail där det stod att antagningsbeskedet hade kommit. Jag har kommit in på dom kurser jag har sökt och etta var alltså familje- och föräldrapsykologi. På distans. 
 
Och jag måste svara senast den 31 juli om jag vill ha platsen eller inte, och jag har verkligen ingen aning. 
Så nu måste jag fundera ordentligt hur jag ska göra.. 

När kommer hon?

Idag är det 13 dagar kvar till BF. 
Jag har ju tidigare skrivit att jag hoppas att hon kommer lite innan och jag har faktiskt trott att hon ska göra det också. Det vill jag ju fortfarande men jag har börjat tappat hoppet om att hon kommer göra det. Känns som om hon ligger bra där hon ligger och att hon inte tänker komma ut än på ett tag. 
Jag har inte känt några förvärkar och det känns fortfarande som om magen är ganska högt upp. Jag får fortfarande den där stickande känslan som jag pratade om tidigare men inget mer än så. 
Så hon kommer nog dröja kvar i magen ett tag över BF vilket också är det vanligaste bland förstföderskor så det är ju inget konstigt med det. Känns som om jag har ju haft en väldigt "normal" och enkel graviditet så den kommer nog fortsätta i den "normala" andan...
 
Självklart längtar både jag och Mario tills hon kommer men vi är inte otåliga. Jag tycker ju att det ska bli skönt att bli av med magen och allt det där men jag har inte fått den där otåliga, rastlösa känslan som jag trodde att jag skulle ha fått vid det här laget. Trots att jag inte jobbar så rullar dagarna på väldigt fort, folk frågar vad jag gör om dagarna och helt ärligt vet jag själv inte men fort går det. Känns som om vi har en massa att göra varje dag. Är det inte en massa olika ärenden träffar vi folk och ena med det tredje. 
 
Annars har vi beställt en massa grejer från jollyroom som jag hoppas ska komma idag! Om så är fallet kanske jag visar upp grejerna imorgon :-)
Nu blir det lunch! 

Tillväxtultraljud vecka 38 (37+5)

Imorse var vi som sagt på ett till tillväxtultraljud. Allt såg bra ut, precis som vi trodde. 
Förra gången låg hon på +3% storleksmässigt utifrån vad som är "normalt". Nu har inte växt lika mycket så just nu ligger hon på -6,9%. Så hon väger lite mindre än 3 kg just nu. Men det är absolut ingen fara för det och hon får den näring hon behöver, hon kommer fortsätta växa men hon kommer förmodligen vara en ganska liten bebis när hon föds, om hon föds när hon är beräknad.
Men hon kommer ju inte vara så liten att det finns någon risk, så det känns bara bra att hon är lite mindre, för hon ska ju ut också ;-) 
 
 
Men nu tänkte jag visa hur mag-måttet (sf-mått heter det egentligen, bra att jag skriver det i slutet av graviditeten) har sett ut, så jag ritade lite i paint för det är mycket lättare att ha ett diagram än att beskriva med ord hur det ser ut. Nu har jag ritat utifrån mitt minne, så det är bara själva principen ni ska kolla på. Ni får inte tro att det är korrekt eller proportionerligt.
 
Så dom svarta sträcken är det normala. Så allt inom de två svarta stäcken är normalt. Den röda kurvan är alltså min kurva. Som ni ser så började den i mitten av det normala. Sedan har den sjunkit. Den gröna kurvan är hur min kurva skulle ha sett ut om den hade följt samma mönster hela tiden. 
Så som ni kan se är jag ju inom det normala men alldeles på gränsen. Och det är alltså därför som jag har varit på två tillväxtultraljud. Varje gång har det varit på gränsen till om jag ska gå eller inte eftersom jag ändå är inom det normala. Men dom tar allt väldigt seriöst och skickar mig hellre på ett ultraljud för mycket än för lite vilket jag tycker är väldigt bra. Det är ju sånna här saker som är så underbart med Sverige, att vi helt gratis får försäkring på att vår lilla bebis mår bra. Man får tänka på det dagar som denna då det spöregnar ute ;-)
 
När dom mäter magen så mäter dom från bäckenet och uppåt på magen, mot brösten, så långt som hon ligger. Så då känner och klämmer barnmorskan lite på magen för att kolla exakt var hon ligger, på mig så ligger hon just nu alldeles vid revbenen så hon mäter alltså från bäckenet/troskanten upp till revbenen. 

Vecka 38 (37+4)

God morgon! 
 
 En bild på mig och magen från igår, i vecka 38!
 
Nu ska vi på ett tillväxtultraljud!

Packa BB-väskan?

Har börjat fundera lite på vad jag ska packa ner i väskan som ska med till förlossningen. 
Har ju tidigare framförallt tänkt på vad som ska tas med till lillan. Där blir det nog två bodys och två byxor, ett par i storlek 50 och ett par i 56. Strumpor, en mössa och en babyfilt. 
 
Så frågan är väl vad jag ska ta med till mig själv. Så när jag började fundera kom jag på att jag har ju inget som är riktigt bekvämt till mig själv. Så igår tog jag tag i saken och köpte mig en ny mjukisdress och jag passade även på att köpa en amnings-bh och två basic amningströjor. Så det ska packas ner plus ett par sköna shorts och foppatofflorna, eller om jag har dom på mig när vi åker in. Och det viktigaste såklart; CERAT! 
 
Men när jag stod där och handlade dessa amningskläder måste jag säga att jag tycker att amnings-bh känns helt onödigt. He ä väl ba att vika ner kanten på den vanliga bh'n?
Tröjorna, två helt vanliga tishor, verkar däremot mycket mer praktisk. Snacka om att kunna amma diskret med dessa kläder! Inte för att jag tänker köpa på mig en massa amningskläder bara därför, en hel förmögenhet bara det ju men jag tror det kan vara väldigt bekvämt i början att ha kläder som underlättar amningen. 
 
Så det är väl så mina tankar snurrar just nu, en tisdag morgon klockan 7 på morgonen. Jag har ju sovit riktigt bra den senaste tiden men idag vaknade jag halv 6 utan att kunna somna om.. 
Imorgon blir det förhoppningsvis en bild på magen! 

Seg..

Dom senaste dagarna har jag verkligen varit hur seg som helst. Känner verkligen inte för att göra nånting, bara vara. Jag känner ingen stress för nånting. Har funderat lite på om jag ska packa väskan inför förlossningen men jag har ingen riktig ork för det heller. Tänker att jag tar det när det kommer. Jag vet ju ungefär vad jag ska ha med mig. Dock är det väll bättre att packa innan för när det väl är dags kanske man blir väldigt tankspridd. Men som sagt, just nu är jag bara seg och orkar inte anstränga mig. 
 
Det enda som är bra med att vara såhär seg är att jag inte blir rastlös, kan vara hemma en hel kväll och bara tycka att det är skönt. 
Så jag och Mario njuter av varandras sällskap och att bara vara vi två. För snart blir det inte så. Vi båda längtar som tokar tills hon kommer. Jag har drömt två nätter i rad att hon har kommit och att vi är hemma. Inga konstiga drömmar egentligen bara att hon är här. Tänk att om en månad så kommer jag hålla henne i mina händer, förhoppningsvis om redan två veckor. 
 
Annars är jag less på magen nu, kommer bli så skönt att kunna sätta sig och lägga sig men framförallt att resa sig upp utan att behöva ta i med händer. Att röra sig fritt. 
 
Nu ska jag återvända till soffan. 

Barnmorskan vecka 38 (37+0)

Imorse var vi till barnmorskan för att mäta och lyssna på hjärtljudet som vanligt.
Vi pratade lite mer om förlossningen och barnmorskan gjorde anteckningar till personalen på förlossningen. Jag är ju som jag har sagt tidigare väldigt öppen för smärtlindring och tänker förlita mig på personalen och att dom vägleder mig rätt.

Hjärtljudet på bebisen har gått ner lite vilket det ska göra nu, så hjärtljudet är fortfarande helt normal.
Vad gäller måttet på magen följer hon sin kurva men hon ligger ju väldigt långt ner på normal-skalan eller vad man ska säga så vi ska gå på ett till tillväxtultraljud nästa vecka. Men vi har absolut ingenting att oroa oss för, vi ska bara dit för säkerhetsskull. Känns väldigt bra att dom tar det säkra före det osäkra och skickar oss på ultraljud trots att inget pekar på att något är fel. Men helt ärligt tycker jag att det känns lite onödigt, men som sagt, bättre det säkra före det osäkra.

Jag frågade även lite om förvärkar och värkar och om hur det känns. Jag berättade om känslan jag hade förra lördagen som jag misstänkte var förvärkar och barnmorskan sa att det förmodligen var så och att det är fullt normalt. Att det förhoppningsvis kommer komma lite då och då nu för att sedan bli mer regelbundet och sedan börjar de riktiga värkarna som känns betydligt mer.

Hjärnan på semester

Det märks att det är sommarlov och att hjärnan verkligen är på semester. Det har stått stilla väldigt länge i kategorin åsikter just nu. Men så får det vara för jag fokuserar mest på att ta det lungt och förbereda mig inför bebisens ankomst. Imorgon går jag in i vecka 38 och vi ska även till barnmorskan då och mäta magen. 
Jag tror faktiskt att magen kan ha växt ikapp nu får jäklar vad den har vuxit den senaste veckan. Eller så har den bara hamnat längre ner. Men nu känns det verkligen som om den är ivägen vilket jag inte har känt innan. Det är ju rena rama företaget att ta på sig strumpor, men värst är det med strumpbyxor faktiskt.. 
 
 
Gårdagen spenderades föresten på grönan och det var hur trevligt som helst trots att jag inte kunde åka några karuseller. Men jag gick faktiskt lustiga huset, och jag gick i dom konstiga trapporna trots att mitt sällskap hade röstat emot det. Men jag följde deras råd med att inte åka flygande mattan i slutet ;-) 
 
 

amerikanska ambassaden

Jag sitter just nu och läser lite på amerikanska ambassadens hemsidan. Först måste jag ju fixa nytt amerikanskt pass eftersom jag har bytt efternamn, sedan vill jag veta hur det blir med Mario nu när vi är gifta. För när man åker till USA så går man ju igenom olika kontroller beroende på om man är amerikansk medborgare eller inte, därför skulle det vara väldigt skönt om Mario också kunde bli amerikansk medborgare. Sedan är det ju också bra om vi får för oss att flytta dit, det är ju inte så troligt men man vet ju aldrig. 
 
Till sist vill jag ju veta hur det blir med lillan, kan hon också få dubbelt medborgarskap precis som jag? 
 
Helt ärligt känner jag mig som värsta bedragaren, att jag inte alls har amerikanskt medborgarskap utan att jag har fuskat till mig det på något sätt. Så nästa gång jag kommer till amerikanska ambasaden så kommer dom säga nähäääääruu, du är inte amerikansk medborgare, nu har du allt försökt lura oss i 23 år så nu blir finkan direkt! Sen kommer jag bli bannlyst från landet. typ. 
 
Samma sak när jag åker till USA och dom säger i spärren 'welcome home' med värsta leendet. Då känns det som om jag borde förklara.. 'ööööhhh alltså, i'm born here but I live in sweden' med värsta svensk-brytningen.
 
Nu läste jag på hemsidan föresten att det är olagligt för en amerikansk medborgare att åka till eller lämna USA med något annat pass än det amerikanska, om man har dubbelt vill säga. gulp. tur att jag aldrig har gjort det iaf. 
 

3 känslor

Nu kan jag känna tre olika sorts känslor i magen och bäckenet som jag tror att jag har identifierat.

1. Sammandragningar, det har jag ju känt länge men då blir hela magen hård. Det gör inte ont men det liksom spänner över hela magen och uppkommer ofta om jag anstänger mig, t.ex. Om jag är ute och går. Men då sänker jag bara tempot så går det över.

2. Stickningar i bäckenet. Det skrev jag om tidigare också och jag trodde att hon hade fixerat sig. Men tydligen är det för att hon kommer åt någon nerv.

3. Mensvärk/förvärkar? Det är den känsla som jag är minst osäker på vad det är. Jag har inte haft den känslan lika mycket som de andra men på morgonen kan jag få en molande mensvärk-liknande känsla. Eller det känns exakt som mensvärk faktiskt. Men i lördags fick jag det på eftermiddagen/kvällen och det höll i sig ganska länge och det gjorde ont.

Då började jag såklart hoppas på att det var nånting på gång men det gick över och i söndags kände jag absolut ingenting. Nu är jag ju bara inne i vecka 37 så hon får gärna stanna två veckor till. Så jag har inte blivit otålig än. Även om jag är ledig så har jag saker att göra varje dag. Så jag är väldigt tacksam över att jag är så pigg och mår så bra att jag kan vara aktiv på dagarna. Om jag hade haft ont och mått dåligt så hade jag nog varit väldigt otålig vid det här laget. 

Så nu är det bara att hoppas att jag kommer må såhär bra tills illlan kommer :-)

RSS 2.0