Ont i magen

När jag läser det här så får jag så ont i magen! 
Ingen har missat alla våltäkter som försigår i Indien, när resten av världen bara ser på. 
Det är inte bara en enskilds individs problem, det är ett strukturellt problem där kvinnor/tjejer (4 år, det är ju bara ett barn) hela tiden blir förtryckta.
 
När man läser om det här kan man tycka att alla jämställdhetsproblem här i Sverige är ingenting jämfört med vad som händer på andra platser i världen. Men inga problem är för små för att ta hand om men inte heller för stora. 
 
 
 
 
 

gravidfotografering?

Idag började jag fundera lite på om man borde göra en gravidfotografering? 
Jag hatar egentligen att vara med på foton, men det är kanske kul att ha? 
 
Men jag är väldigt skeptisk mot det hela egentligen, är ju inte riktigt min grej känns det som..
Men OM jag skulle göra det måste jag övertala Mario också, vill ju ha med honom på några bilder. 
Och OM vi skulle göra det skulle jag vilja vara utomhus, med kläder, såklart, inget uppstyltat.
Ungefär såhär
 
 
 
 
För egentligen är det alltid roligt att ha fina foton, och nu har vi liksom något att skylla på..
Men frågan är om det är värt det.. Vill ju inte ha så många bilder.. 
Måste kolla om det finns någon bra fotograf som inte är allt för dyr.. 
 
Egentligen så har ju vi en systemkamera, kanske ska man bara ta sig an och lära sig och försöka fota själv? 
aaahhh, vad svårt! 

Carro och Mario-dag

Idag har vi en carro och mario-dag!
Lika bra att passa på för om tre månader kommer det ju inte hända så ofta :-)

Vi började dagen med en härlig pannkaksfrukost ute på balkongen.
Efter det en promenad ute i vårsolen.
Sedan har tiden rullat på, ätit lunch ute, kikat runt på stan osv.
Nu sitter vi på ett café och ska snart gå på bio, iron man 3. Som sagt, man får passa på innan bebisen kommer :-)

Och justja, igår var jag och några kompisar på lets dance och nog allt syntes vi lite i tv-rutan också ;-)

Södra latin inför könsneutralt omklädningsrum

De senaste dagarna har det varit ganska mycket skriverier angående att södra latin-gymnasiet här i Stockholm ska införa ett könsneutralt omklädningsrum. 
 
Jag har ju tidigare uttryckt mina åsikter, eller okunskap, om viljan att byta kön, vilket ni kan läsa om här
 
Så jag är ju inte helt insatt i det här men om ni vill ha lite intressant läsning och en bra sammanfattning ska ni läsa Cimons blogginlägg om ämnet, vilket ni hittar här
 
Det Cimon vill trycka lite extra på är att ditt kön är inte din identitet vilket jag verkligen håller med om! Men även därför tycker jag att det inte ska behövas ett könsneutralt omklädningsrum. Jag tänker att man byter om med de människor som ser likadan ut, alltså nu ser ju alla olika ut, men ni förstår vad jag menar? 
Jag håller med om det Cimon skriver, men samtidigt känns det som om problemet med normer och speciellt den heterosexuella normen finns kvar trots könsneutrala omklädningsrum och är det inte där mycket av problemet ligger? Eller har jag helt fel?

Rygginformation

Idag var jag på rygginformation. Något barnmorskan rekomenderade för att få information om hur graviditeten påverkar ryggen. Jag som i vanliga fall har ont i ryggen tyckte att det lät som en bra idé att gå på den här informationen. 
Men vilken besvikelse. Allt var så himla basic. 
Hon berättade om hur ryggen ser ut osv, som om man aldrig har sett det förr? Visst det är alltid bra att påminnas men jag trodde det skulle komma mer information och konkreta tips. 
Sedan sa hon vad man skulle tänka på vad gäller hållningen. Ja, det var väl typ det. 
 
Vi fick även ett papper med några övningar men det var verkligen bara övningar som är superlätta. Jag vill ju träna och bli stark! men jag vill ju inte träna fel såklart, det enda som jag fick reda på var att man inte bör göra utfall, vilket jag har gjort. Men det är nog inte hela världen, jag har ju inte haft ont. 
 
Men så gick jag in på Lofsans blogg och kikade lite och hittade det här inlägget!
Tusen gånger bättre än den information jag fick idag, och då var det hos en sjukgymnast. Blir så himla besviken. Men något säger mig att de får säkert inte uttala sig så mycket om vad man bör göra om det inte är bevisat till hundra procent och att det har skett värsta forskningen bakom det. Och det visar ju bara på hur lite forskning det görs på kvinnokroppen! Och så är det ju vad gäller allt som har med kvinnor att göra, tråkigt nog. 
 
Det enda jag saknar i lofsans inlägg är beskrivning på de olika övningarna, men det ska nog inte vara så svårt att googla fram :-)

Mammakroppen

Igår lyssnade jag på ett jättebra poddavsnitt om mamma kroppen!
Det är apan och Lofsan som pratar och jag tycker att det dom pratar om är så himla viktigt!
 
Helt plötsligt när man blir gravid blir ens kropp offentlig, har jag märkt. Det är okej att kommentera och ta på min kropp nu bara för att jag är gravid, på ett helt annat sätt. Sedan vill folk alltid veta hur mycket jag har gått upp, dom vill ha ett nummer. Och jag som aldrig har brytt mig om hur mycket jag väger har helt enkelt inte sådan stor koll nu heller. Men det som stör mig är att alla liksom vill ha en siffra. Vad spelar siffran för roll egentligen? Ni ser ju hur mycket jag har gått upp, sen om det är 5 kg eller 10 kg, vad spelar det för roll? 
Sedan ska ju alla som fått barn berätta om hur många kilon dom gick upp, som om det vore en tävling. Som om det ligger någon sorts prestige i den där siffran. Och det gäller ju framförallt kvinnor som inte gick upp så mycket i vikt.Nu menar jag inte att alla är så, men många. 
 
Sedan människor som hälsar på min mage istället för på mig tycker jag är väldigt irriterande. Om jag träffar en person som jag inte har sett på länge vill jag att hen hälsar på mig först. Sedan får hen gärna kommentera min mage och FRÅGA om hen får känna. Alla mina vänner får känna på min mage såklart men folk som jag knappt känner som ba "ååååhhh vad tjock du har blivit" och lägger handen direkt på magen innan dem ens har tittat mig i ögonen och hälsat. Det kanske är hormonerna som gör att jag överdriver men det är något som stör mig otroligt mycket med det.. 
Nu blev det väldigt negativt, jag tycker ju att det är roligt att folk blir glada av att se min gravid-mage men det är bara att ibland går det lite över styr, nu händer ju inte det här ofta. Har väldigt många i min närhet som beter sig på ett bra sätt, eller vad man ska säga. Häromdagen i skolan så var det jag själv som höll mig om magen och en tjej i klassen som jag känner väl fråga försiktigt om hon fick känna lite. Självklart får hon det! 
 
 
Men något dom tar upp i podden är träning under och efter graviditeten. Otroligt viktigt och intressant! 
Som jag har sagt tidigare så har jag ju försökt att träna lite här hemma, vilket jag har gjort. Nu har jag blivit lite sämre på det för jag har tröttnat lite. Men det man ska komma ihåg är att träning ska aldrig handla om ditt utseende! Träna ska man göra för att må bra, inte för att se bra ut! Jag vill träna för att jag inte ska få ont i ryggen, som jag för övrigt inte har haft ont i på väldigt länge, och för att jag ska klara av förlossningen bättre. Det är ju egentligen som värsta träningspasset det. Apan säger att ja men tänk om man gillar att ligga i soffan och äta praliner i 9 månader. Självklart ska man göra som man vill men du kan ju faktiskt ligga i soffan i 9 månader och äta praliner och träna ändå! För länge sedan lyssnade jag på ett podd-avsnitt med hanna och amanda där hanna hade varit på en hälsoundersökning och dom hade pratat om träning och vikt. Då hade läkaren sagt att om du är överviktig men tränar så försvinner alla risker för att utveckla någon sjukdom som man kan få av övervikt, som typ diabetes. Samma sak tror jag gäller när man är gravid. Att träna behöver inte betyda att du måste gå på diet och inte äta sötsaker, men kan ju faktiskt göra både och! 
 
Känns som om många tänker "äh nu är jag gravid nu kan jag äta hur mkt som helst". Så börjar folk smocka i sig sötsaker som dom aldrig skulle ha ätit i vanliga fall. Och då känner jag bara nej, det kan du inte! Du måste fortfarande vara rädd om din kropp!
Jag tycker att man alltid ska äta exakt vad man vill, man ska inte behöva tänka på sin vikt och så, det viktiga är att MÅ BRA. Och jag tror helt ärligt att ingen mår bra av att smocka i sig 10 chokladkakor om dagen. Oavsett om man är gravid eller inte. Ät allt med måtta oavsett om du är gravid eller inte och rör på dig. Det behöver inte vara värsta träningspasset, det kan vara en rask promenad i vårsolen, och kom ihåg att du gör det för din egen skulll för att du ska MÅ BRA, inte för att se bra ut. 
 
Och det är precis vad jag ska göra nu, ta en rask promenad i vår solen. Senare i eftermiddag ska jag på ett möte med ett gäng mammor och en sjukgymnast där vi ska få lära oss lite övningar man kan göra för att slippa få ont i ryggen. 

Uppe med tuppen

Jag vet inte om det är kroppen som ställer in sig på att alltid behövs kliva upp tidigt snart men jag har blivit så jäkla morgonpigg! Jag vaknar vid 7-8 tiden varje morgon utan att behöva ställa klockan, iofs slocknar jag senast kl 12 också, så det kan ju egentligen förklara saken. Men förr kunde man ju sova hur många timmar som helst ju! 
 
Annars så har min noja försvunnit helt nu, lill-bebisen rör sig lika livligt som vanligt därinne nu så jag är inte ett dugg orolig längre :-) 
 
Dock ska jag i tider som dessa aldrig ta något för givet. Helt plötsligt, utan förvarning, kan någon ryckas ifrån oss. Idag tänker jag på er. 

Inte lika nojig längre

Jag kan ju börja med att säga att lill-bebisen har varit livlig idag. Jag tror faktiskt att det beror på hur aktiv jag är. Igår hade jag t.ex. inte en lugn stund på hela dagen och då kände jag väldigt lite, men idag har det varit lugnare och jag har känt mkt rörelser. Jag tror att när jag är aktiv och gör grejer hela tiden så tänker jag inte på det och därför känner jag det inte. 
Det där med att hitta ett mönster tror jag beror lite på om man själv lever i samma mönster eller vad man ska säga. För då märker man det vid ungefär samma tillfällen. Alla mina dagar ser ju väldigt olika ut, ibland kliver jag upp tidigt och går till skolan, vissa dagar jobbar jag och vissa dagar är jag hemma och ja, ni fattar poängen. 
Så det är nog ingen fara! 
 
 
 

ännu mer nojig

Jag och magen i vecka 27 :-)
 
Jag vet inte om jag bara har kommit in i en nojig period men jag blir nojig för allt nu.  
Dom har sagt att man borde börja känna ett mönster nu hur bebisen rör sig och jag tycker att jag har gjort det men nu de senaste dagarna har rörelserna varit så svaga. Jag tror att det är ungefär lika ofta som förr bara att det känns det knappt nånting på utsidan, bara jättelite innuti. Och det gör mig så jäkla nojig att något inte står rätt till. Nu ångrar jag att jag läste om en kvinna som slutade känna rörelser och det visade sig att barnet hade dött, bara några dagar innan beräknat datum. 
 
Men jag försöker tänka positivt och att hen kanske bara har vänt sig så sparkarna liksom blir inåt? Sedan har jag tydligen moderkakan eller vad det är/heter i framvägg, alltså moderkakan är som en kudde mellan barnet och utsidan av magen vilket ska göra att sparka känns mindre. Men det som är konstigt är att jag tyckte att sparkarna var tydligare förr. 
 
Men om det inte blir bättre idag ska vi ringa och höra imorgon. Mario tror att jag oroar mig i onödan eftersom jag ändå kan känna att hen rör sig och mamma håller med. Jag litar ju på mamma eftersom hon är sjuksköterska, Mario vill nog bara lugna ner mig ;-) 

Lördag

Vilken dag vi hade igår, fullrulle hela dagen! 
Det var ju strålande sol här i Stockholm så vi började dagen med frukost med balkongen.
Senare så kom Familjen på Marios sida över så då hade vi grillpremiär också. Testade grillen som vi har här ute på gården och den funkade utmärkt så den ska vi utnyttja mer i sommar :-) 
 
 
 
Red-velvet kakan blev inte lika fin men det var väldigt go! 

Helg!

Det är fredag kväll och jag väntar på att mamma ska komma hit till Stockholm.
Just nu står en red-velvet kaka i ugnen och jag borde läsa lite innan mamma kommer men jag är alldeles för trött för det. 
Idag har jag och Jessy gjort kött- och ostpiroger, första gången för min del och dom blev riktigt goda! Imorgon ska vi nämligen få lite gäster över på middag, och då ska vi faktiskt berätta vad det är för kön på bebisen till de närmaste. 
Vi har valt att göra det för Mario råkar hela tiden försäga sig så det är ganska många som vet redan (okej jag kanske råkar göra det också ;-)). Om jag ska vara ärlig är det svårt att inte säga han/hon när man vet vad det är.. Flera gånger har jag råkat skrivit här i bloggen men fått ändrat till HEN i efterhand. Jag tycker ordet hen är väldigt bra men jag har inte vant mig och därför kommer det inte naturligt när jag pratar. Jag kommer liksom på i efterhand att jag borde säga hen. 
Till nästa barn kommer vi nog inte ta reda på könet, då är vi lite mer rutinerade förhoppningsvis ;-) 
MEN dit kommer det dröja, jag ska bli klar med min utbildning innan det ska komma något syskon!
 
 
 
Min kommer ju inte bli sådär fin och den kommer absolut inte få så många lager då min form var större. Men jag hoppas att den blir go! 
 
Trevlig helg på er! :-)

P-piller

(Klicka på bilden eller här för att komma till artikeln)
 
Nu vet jag inte exakt men säkert 95% av alla mina vänner äter p-piller. Nu vet jag inte vilken sort men flickan i artikeln, Felicia, åt neovletta, vilket jag också åt och är det vanligaste p-pillret. 
När man börjar äta p-piller får man aldrig reda på några risker, ja de frågor om någon i familjen har fått någon propp men som det även står i artikeln är det ju inte ens säkert att man vet om det. Och många förstår säkert inte allvaret i frågan heller och kollar därför inte upp det. Vissa kanske börjar äta p-piller utan att föräldrarna vet och vill kanske inte fråga. Och om man inte har frågat innan man går dit så vill man ju inte behöva boka en ny tid bara för att ställa en sådan enkel fråga till sina föräldrar. Därför är det viktigt att personen som skriver ut receptet på p-pillrena informerar om riskerna. Det finns såklart en massa olika risker med att börja äta p-piller. Vissa börjar må psykiskt dåligt, vissa får svamp i underlivet, illamående och framförallt blodproppar (vilket Felcia fick, som ledde till hennes död). Därför blir jag så arg att det delas ut p-piller så lätt till höger och vänster. Nu är det säkert väldigt ovanligt att detta händer men det är fortfarande fruktasvärt och det får inte hända. Borde man inte kunna göra några tester för att kolla blodet eller liknade? 
 
Sedan finns det ju en massa olika preventivmedel, men som man inte alls får lika mycket information om. Som t.ex. p-ring. Det var inte förns flera år senare som jag ens hörde talas om p-ring om jag ska vara ärlig. Jag tycker att innan man bestämmer sig för vad man vill använda ska man först gå på ett informationsmöte då de berättar om ALLA sorter, alla för- och nackdelar men framför allt alla risker. Det kan ju t.ex. ske i skolan vid sex- och samlevnads klasser. 
 
SEDAN är det inte konstigt att man inte har utvecklat något som killar kan äta? Varför ska ansvaret alltid ligga på tjejen? Det tror jag är för att det är männen som sitter på makten och alla pengar och dom vill helt enkelt inte ha några piller som de kan äta, så därför satsas inget på det. Kalla mig trångsynt men det är vad jag tror. 

Könskvotering

Hanapee har åter igen skrivit ett klockrent inlägg angående könskvotering.
Hon utgår från ett inlägg som blondinbella har skrivit där hon säger att hon blir helt kräkfärdig på allt som har med kvotering att göra. 
 
När man pratar om skillnader mellan könen, orättvisor och förtryck kan man inte utgå från enskilda individer. Utan man måste se till den stora bilden, varför är det sådan stor skillnad? Varför får män högre lön för samma arbete? Varför finns det fler män på top-positioner? Varför har kvinnodominerande yrken sämre status än mansdominerande? 
 
Självklart ska företag, som blondinbella säger, anställa utifrån kompetens och inte kön. Och absolut inte för att det ska se bra ut på pappret. Men som jag tidigare sa, vi måste ta reda på varför det är så få kvinnor som sitter i styrelser. Är det för att vi uppfostrar barn olika beroende på kön? Uppmuntar olika egenskaper beroende på kön?  Det vi ska komma ihåg är att det är inte bara kvinnor som missgynnas på arbetsmarknaden utan även människor med utomeuropeiskt bakgrund diskrimineras. Det finns forskning som visar att män anställer människor som är lik dem själva, alltså andra vita män. Det är säkert något de inte gör medvetet men det är ett faktum att dom gör det. 
Dock tror inte jag heller att kvotering är lösningen. Jag har läst eller hört någonstans att det i vissa länder där man använder sig av kvotering så har det blivit att det är samma kvinnor som sitter i många olika styrelser. Det är alltså lika få kvinnor bara att dom sitter på fler poster. Dock vet jag inte om det är sant och jag vet inte riktigt vart jag har fått det ifrån.
Jag tror att det skulle vara väldigt bra med anonyma CV. Det är kanske lite krångligt, man måste arbeta fram ett system, men jag har hört att vissa kommuner faktiskt har det vilket är väldigt bra tycker jag. Dock så kommer ju personen se vid en intervju. Det skulle ändå vara väldigt intressant att veta hur stor skillnad det skulle göra på hur många män respektive kvinnor som får komma på intervjuer jämfört med innan. Skulle också vara intressant att se om intervjuaren skulle anta beroende på cv:t om det är en man eller kvinna, och om hen skulle bli förvånad om det kom en kvinna när hen förväntade sig en man. Ja ni förstår poängen. 
 

Skör

Hittills har både jag och Mario varit väldigt lugna i graviditeten. Eller det är ju inte Mario som är gravid, det är ju jag, men han har ändå varit lugn. Han har inte varit orolig över något speciellt. Jag tror han kommer bli mer orolig när bebisen kommer. Ibland kan han ge överbeskyddande och gulliga förslag till vad vi borde skaffa/göra tills bebisen kommer men han är inte alls orolig nu under själva graviditeten.
 
Jag har också varit väldigt lugn vad gäller allt, något också barnmorskan påpekade när vi var där sist, att vi båda verkade lugna och trygga i det här med graviditeten. Självklart så äter jag ju inte sånt som jag inte får äta, men jag tar inte allt på dödligaste allvar heller. Att jag måste kolla datum på allt jag stoppar i mig och sånt.
Jag har läst lite hemska saker på olika forum om folk som fått missfall väldigt sent i graviditeten och så, vilket har varit väldigt hemskt men jag har ändå aldrig tänkt att det ska hända mig. 
Folk brukar fråga om jag är rädd att ramla och det är jag ju verkligen inte, som om jag skulle ramla mitt på magen liksom. 
 
Men jag måste erkänna att jag de senaste dagarna har känt mig väldigt skör. Inte för att jag är rädd att något ska hända men att jag kanske borde äta bättre och ta hand om min kropp mer. Jag äter ju bara järntabletter, inga andra tabletter för dels så hatar jag att svälja tabletter och sedan tror jag bara att det är en massa skit egentligen. Jag försöker ju äta fisk lite oftare men jag tror ändå inte att jag gör det tillräckligt ofta. Därför börjar jag bli nojig, borde jag kanske äta fiskleverolja/omega3/vaddetnuänheter? Borde jag äta andra vitaminer eftersom jag inte äter grönsaker? Borde jag sluta äta godis? Borde jag träna oftare? jag tränar ju hemma ungefär 2 gånger i veckan men jag hade ju tänkt gå ut och gå också men eftersom vädret aldrig blir bra så blir det aldrig av. 
Är det försent att börja med allt detta nu? 
 
Imorgon går jag in i vecka 27 så jag tänkte lägga upp en bild på magen igen innan veckans slut, förhoppningsvis ;-)

Tolkningsföreträde

Jag har tänkt på en sak vad gäller genus och barnuppfostran och allt som hör där till som föräldraledighet osv osv. 
Jag har ju en klar bild av vad jag tror på vad gäller genus och könsnormer och hur man kanske bör undvika stereotypa mönster. 
Jag har väldigt lätt att diskutera detta med mina jämnåriga vänner som inte heller har barn. Vi har ofta samma åsikter och det är liksom lätt att prata om det.
Men när jag pratar med andra föräldrar och dom säger saker som jag tycker låter helt fel vågar jag liksom inte säga något. För vem är jag att säga? Jag har ju ingen erfarenhet och dom har kanske rätt.. 
T.ex. har jag en bekant som har tre barn, två pojkar och en dotter. Sist vi pratades vid sa hen att det var såååån stoooooor skillnad på att ha en dotter jämfört med söner, deras beteende var helt olika. Och då kan jag ju liksom inte säga emot, upplever hen det så kan jag ju inte säga att hens upplevelser är fel.
Men i min hjärna låter det helt fel. Självklart är det stor skillnad på sönerna och dottern men det beror ju på att de är olika individer. Tre olika personligheter. Jag har svårt att tänka mig att sönerna är exakt likadana. Men det är som om människor vill se ett sammanhang, så fort en kille och en tjej beter sig olika så säger folk att det är pga att de har olika kön. Men är inte sanningen att anledningen till att de är olika är att det är två olika individer, två olika personligheter. Trots att man har samma föräldrar så ärver man ju inte exakt samma grejer, nej det blir annorlunda varje gång. 
 
Det finns många liknande exempel.. Som när man diskuterar föräldraledighet och personer säger att Näe men det går inte att dela lika för män och kvinnor är faktistk olika. Jag har ju aldrig upplevt den här skillnaden för någonstans känns det som om många menar att skillnaden märks när man får barn, att vi fungerar olika då. Och det har jag ju inte heller någon erfarenhet av så det känns som om alla föräldrar har tolkningsföreträde vad gäller frågor som dessa.. och då vågar jag inte säga något.. 
 
MEN snart kommer ju jag också bli förälder, undra om jag kommer känna att JAG har tolkningsföreträde då? något säger mig att jag bara kommer tänka att andra föräldrar har tolkningsföreträde för att de har varit föräldrar längre eller är kanske föräldrar åt fler barn.. 

100 dagar kvar!

100 dagar kvar! :-)

Tur!

Vaknade imorse och fick världens panik, klantarsle som jag är så glömde jag skicka in anmälan igår. Ni vet hur man tänker: "jag gör det senare, kanske vill lägga till något mer". Sedan glömde jag helt bort det. Som tur var så hade dom förlängt anmälningsperioden tills idag pga tekniska fel. TACK säger jag bara. 
 
Jag sökte sammanlagt 7 kurser men de fyra som jag helst vill läsa är familje- och föräldrapsykologi 1, Socialt arbete med soldater, veteraner och deras barn, ett förändringsarbete för barnets rättigheter och genusvetenskap.
Hade som sagt väldigt gärna läst barn och ungdsomspsykiatri men tyvärr tror jag knappast att det kommer vara möjligt för mig att åka till Umeå två gånger i månaden.
 
Så antingen blir det att jag fortsätter med programmet, vi ska läsa juridik efter sommaren (letade efter samma kurs men på distans, dock hittade jag inget likvärdigt), eller så kommer jag läsa någon av dessa kurser, eller så kommer jag bara vara hemma. Eller bara och bara, det är ju som ett heltidsjobb att vara hemma med bebis också :-) 
 
Så just nu känns det väldigt spännande, jag har alla dörrar öppna så vi får se hur hösten kommer se ut :-)
 

Design

Jag skulle verkligen vilja ha en ny design till bloggen. Tycker att den här är alldeles för puttinuttig för att passa mig och det jag skriver. Jag har ju själv valt bilderna men det är för att det är typ dom enda bilderna som jag har på mig själv som är bra bilder, inga mobil-bilder vill säga.. 
 
Sedan skulle jag vilja ändra texten så den blir lite större och mer lättläst och kanske ändra färgerna. Egentligen är färgen ganska bra då den är ganska neutral men med headern jag har så blir det som sagt väldigt puttinuttigt.. 
 
Jag lyckades med att ändra headern men mer än så klarar jag inte av, så om någon känner sig manad är det bara att säga till! ;-)
 
Helst skulle jag vilja ha en header som innehåller många bilder, som ett kollage liksom. Men det får nog vänta tills lill-bebisen kommer så kan hen få finnas med på bilderna också :-)
 

 

Kurser

Sitter just nu inne på antagning.se och kollar efter lite intressanta kurser som jag kanske vill gå om jag inte fortsätter mitt program men ändå vill plugga lite. 
En kurs verkade speciellt intressan; barn- och ungdomspsykiatri, något som jag verkligen kan tänka mig är intressant men även nyttigt inför kommande arbete. Det är distans men med träffar två gånger i månaden vilket jag tycker är lite för mycket, helst eftersom det är i umeå!
Så det var synd, men jag letar vidare, men jag måste bestämma vad jag ska söka tills imorgon då det är sista anmälningsdag. Men jag tänker såhär, bättre att söka för många än för några :-)

Vilken fest det var!

Vilken helg det har varit
fullrulle hela helgen och jag har inte haft en minut över till datorn!
 
Igår var vi på en fest vilket fick mig att tänka på vårt bröllop..
Vi gifte oss ju den 25 augusti förra året, helt sjukt vad tiden går snabbt! 
Och jag har haft många bra dagar, men det var den absolut bästa och roligaste dagen i hela mitt liv!
Låter kanske som en klysha, klart att ens eget bröllop är den bästa dagen i ens liv men jag hade så mycket roligare än vad jag trodde att jag skulle ha!
Jag kommer ihåg att jag var lite orolig att jag inte skulle orka med hela festen, jag har festat hela natten lång många gånger men de senaste åren har jag liksom inte orkat. Så jag trodde att jag skulle bli trött och vilja åka hem först av allla..
 
Väl där kunde jag inte få nog och jag kunde inte sluta LE! 
Allt var så underbart och det var så roligt och jag tror att alla gäster också hade jätteroligt!
 
 
Jag och Jessy hade ordnat och fixat så det kom magdansörer utan att någon visste om det, inte ens Mario. Hans blick när dom kom ut var grym!! Vi slog på stort och hyrde in 4 stycken och det blev succé om jag får säga det själv :D 
 
 
 
 
Dans! Jag hade så roligt att jag inte ens tänkte tanken på att ha ont i fötterna av klackarna, med de åkte av senare på kvällen iaf. Kommer ihåg att någon råkade kliva på klänningen så det blev som en reva, den drog vi loss och folk viftade med tygbiten i handen istället! 
 
 
Vonkan sjöng vår bröllopsvals, du är allt, och barnen blåste såpbubblor :')
 
 
Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår

Lalala,

När som klockorna har stannat
Och tiden tycks stå still
Och man inte vågar säga
Det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Och förstå vad som än händer
Är det alltid du och jag

För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
All min längtan vill jag ge

Ja, all min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge
 
(Kunde inte bestämma mig för en vers då jag tycker hela låten stämmer så himla bra!!)
 
 
Påväg in i lokalen och alla kastar ris, i bakgrunden ser man bilen vi åkte i :-)
 
Alldeles innan vi skulle in i kyrkan, båda var nog lite spända och nervösa :-)
 
 
Världens bästa dag!!! Självklart kommer dagen då vårt lilla barn kommer vara en underbar dag, jävligt smärtsam men ändå alldeles underbar tror jag. Men på ett helt annat vis än vad den här dagen var, har svårt att tänka mig att något kan toppa den här dagen! Måste säga att det var sjukt roligt att gifta sig ung med många gäster!! 
 
Livet som gift är härligt! Alldeles efter bröllopet blev jag och Mario som nykära igen, vilket jag absolut inte trodde! Sedan har det ju liksom bara rullat på, mysigt att det står ett namn på dörren och att bli presenterad som "min fru" istället för flickvän när man stöter på nytt folk :-)
 

Ont

Imorse vaknade jag klockan 6 när Mario skulle till jobbet och jag hade så fruktansvärt ont i mellangärdet, kändes som om lill bebisen knuffade undan alla organ för att växa lite till. 
Jag somnade om och när jag vaknade hade det gått över, nu däremot har jag sjukt ont i ryggen. 
Jag tror att det jag skulle behöva är en rejäl massage eller knäcka ryggen ordentligt.. 
Men hur går det egentligen till när man som gravid ska få massage? jag vill just helst inte ligga på magen liksom.. 
 
 

Pluggandet

Så nu har jag bestämt hur jag ska göra vad gäller pluggandet. Jag ska helt enkelt inte bestämma mig nu!
 
Om jag ska vara riktigt ärlig så tror jag att anledningen till varför jag så gärna ville fortsätta plugga var för att det skulle ligga någon sorts prestige i det. Jag har alltid haft full rulle hela mitt liv, gått direkt från skolan till träning och efter det till nästa träning, alltid arbetat när jag har pluggat, när jag bara har jobbat har jag oftast jobbat mer än 100 %, och jag gillar ju sånt! Jag gillar att ha mycket att göra, kliva upp tidigt på morgonen och lägga mig och känna att jag är helt slut i kroppen. Jag gillar det! Jag blir rastlös väldigt fort och har väldigt sällan en hel dag oplanerad. Det är väl även därför som jag trivs så bra här i Stockholm. 
 
Men när vi får barn så ändras jag kanske. Kanske kommer jag vilja njuta mer av stunden och faktiskt känna att jag i lugn och ro kan ta hand om vårt barn. Eller så känner jag inte alls så, rastlösheten kommer kanske krypandes samma sekund som vårt barn somnar. Jag vet helt enkelt inte. 
Därför har jag bokat en tid hos en studievägledare för att ansöka om studieuppehåll. Helst vill jag vänta med ett bestämma mig tills efter hen har kommit för att känna efter på riktigt. 
Men det absolut bästa vore om jag kunde läsa något på distans den första terminen åtminstonde. 
 
Men jag tänker alltså varken säga att jag kommer fortsätta plugga eller att jag inte kommer göra det, vi får helt enkelt se. Det spelar ju faktiskt inte sådan stor roll om jag blir klar ett år senare :-) 
 
Så tack alla som har kommenterat både här och på andra bloggar :-) 
 
Jag och Mario var till barnmorskan idag för en rutinkoll, fick höra hjärtljudet och mäta magen. Allt såg helt normalt ut och det har givit effekt att jag har ätit järntabletter och jag behöver inte öka dosen, det känns skönt! 
 
Vi fick även välja förlossnings-sjukhus och vi valde danderyds sjukhus. Vi gick enbart på rekommendationer från vänner och bekanta. Det som lät extra bra med danderyd var att dom har ett "hotell-bb". Ett eget rum där vår nya lilla familj får vara ifred med egen dusch och toalett men ändå ha tillgång till barnmorskor dygnet runt. 
Dock ska jag väl inte ha för höga förhoppningar då jag har hört att det finns få platser och att det faktiskt kan vara fullt när det väl är dags. Då kommer vi bli skickade till det närmsta sjukhuset som har plats helt enkelt.. 
 
 

Kött

Jag tycker att man läser var och varannan dag om olika köttskandaler nu för tiden
 
 
Så jäkla äckligt och skrämmande faktiskt. Jag som är köttälskare och äter kött i princip varje dag. Eller vadå i princip, jag äter kött varje dag. Jag har på allvar funderat flera gånger på om man kan köpa kött direkt från slaktaren, men har liksom inte tagit mig tid att kolla upp det. Men borde faktiskt ta och göra det..
(klicka här eller på bilden för att komma till artikeln)
 
Fortsätt gärna och kommentera inlägget nedanför, idag eller imorgon tänkte jag skriva om alla tips jag har fått här och från andra bloggar som jag har kommenterat och där det har startats en diskusion :-)

Fortsätta plugga?

Det känns som om det är många tankar angående graviditeten och att bli förälder som går liksom i vågor. 
Det var ju en barnvagnsvåg, sedan blev det skötbordsvågen, i veckan har det varit en klädvåg. 
När en sånhär våg kommer så är det liksom det enda jag kan tänka på, jag googlar, läser runt på olika forum och bloggar, ställer frågor och det är det enda som jag liksom kan tänka på och prata om
Idag påbörjades en fortsätta-plugga-våg, igen. Det är en återkommande våg känns det som. 
 
Det känns så SVÅRT. 
Ena sekunden känner jag att jag vill fortsätta plugga för jag vill ju bli klar. Jag tycker ju att det är roligt men jag gör det ju endast bara för att jag ska kunna arbeta längre fram. Helst skulle jag ju vara färdigutbildad igår så jag kunde börja på mitt nya jobb imorgon. 
Därför känns det så drygt att ta ett uppehåll för då betyder det att jag har 3,5 år kvar, och det är ju lika länge som själva utbildningen är och jag har ju pluggat ett år. 
Men om jag fortsätter så är det bara 2,5 år kvar tills jag kan få mitt drömjobb, och om jag klarar första året kommer det bara vara 1,5 år kvar innan jag är klar. Det är ju underbart! 
Men samtidigt känner jag: varför ska jag och Mario ha ett år som kommer vara huuur stressigt som helst. För om jag fortsätter plugga tror jag att både jag och Mario kommer behöva säga adios till vårt sociala liv och våra vänner, kanske att vi kommer kunna ses en gång varannan månad. typ. 
För egentligen, jag är ju ung, jag har inte ens fyllt 23, jag kommer alltså fortfarande vara 22 år när jag får mitt första barn och det är ju ändå ungt. Så varför ska jag stressa och försöka bli klar så fort som möjligt?
Jag har ju egnetligen all tid i världen. 
 
Och när jag skriver det här känns det som om det är ju en självklarthet att jag ska ta studieuppehåll. MEN jag tänker också lite utifrån ett jämnställdhetsperspektiv. För Mario driver ju eget företag så han kommer ju inte kunna ta föräldraledigt en längre period, han kan ju ta vissa dagar här och där, som när jag behöver gå till skolan t.ex. Så om jag pluggar kommer ju han kunna få en bättre anknytning till vårat barn, tror jag. För jag tror att om jag slutar med pluggandet kommer det vara självklart att jag kommer ta hand om vårat barn mest, eftersom han kommer ju jobba. Men om jag fortsätter plugga kommer vi ju t.ex. bli tvungen att lösa det här med amningen genom att t.ex. använda bröstpump vilket kommer göra att Mario kommer kunna ge vårt barn mat och därför också kunna få en starkare anknytning. Visst det kan man göra även fast jag är ledig men det är ju mer besvärligt skulle jag tro, och då kommer man inte göra det för det är lättare om jag bara ammar. Plus att om jag är ledig kommer ju jag ta all föräldraledighet, eftersom jag inte har något jobb så kan ju inte båda vara hemma, det skulle ju inte gå ihop rent ekonomiskt. 
 
Så ja, summan av kardemumman är väl att jag inte har en jäkla aning om hur vi ska göra. 
För självklart vill jag tänka på vårt barns bästa, hen kommer alltid vara viktigast. Men frågan är bara om det verkligen är för barnets bästa att ta studieuppehåll för jag tror verkligen att det kommer påverka relationen mellan vårt barn och Mario. Jag vill aldrig känna att jag liksom lämnar över mitt barn hos pappan, utan det ska vara lika naturligt att Mario kan vara ensam med vårt barn som det är naturligt att jag kan vara ensam med vårt barn.
 
Så ni som läser, vad tänker ni när ni läser det här? Vad har ni för erfarenheter av plugg och barn? Ni behöver inte alls vara i samma situation men ni kanske känner någon, eller så kanske ni pluggar och inte har barn men kanske har en tanke ändå. Eller så kanske ni har barn men pluggar inte, vad är era tankar? Vad tror ni? 
Är det ens möjligt att pyssla ihop detta? Eller är det inte värt det? Kommer jag ens vilja fortsätta plugga?
 
Uppdatering
Nu funderar jag kanske på att ta studieuppehåll men att läsa en kurs på distans istället. För att inte tappa studieteknik osv. Jag skulle ju väldigt gärna läsa genusvetenskap t.ex. Kollade lite snabbt och såg att det fanns en distans kurs, 50% i gävle. Det vore ju kanske perfekt?

Kläder

I fredags shoppade jag lite nya kläder.
Köpte en ny bh till mig själv då jag inte längre kan ha mina gamla.. Helt sjukt vad bröna växer!
 
 
Men sedan handlade jag lite kläder till bebisen också! 
 
 
Har läst på många olika forum att omlott-bodysar är en hit att ha när dom är som allra minst. 
Men jag måste säga att alla fiiiina bodysar är utan omlott. Känns som om många omlott-bodysar är vita eller ljusblåa eller ljusrosa. Kommer antagligen köpa några sånna också men jag vill ju ha färgstarka kläder! Så om den ska vara blå eller rosa så ska den ju vara knallrosa eller blå som byxorna på bilden! 
 
Skulle gärna ha något oranget då det är en färg som jag verkligen gillar! färg färg färg ska det vara! Leopardmönstrat skulle också vara roligt att ha. 
 
Men det är ju ett bra tag kvar så vi får väl se vad vi hittar för kläder :-) 
Nu blir det plugg för min del
 
 

V.24

 
Jag är just nu i V.24 men går in i V.25 imorgon, jag tror inte magen kommer växa så mycket under natten ;-)
Inte sådan tydlig bild med svart tröja och mörk bakgrund men det fick bli så när jag var tvungen att gå loss med kameran själv och ställa in självutlösaren.
Det är ju ett helt projekt att hitta en lämplig höjd och ett bra avstånd!
 
För övrigt mår jag bra, hade ont i ryggen igår men det var en lång dag som avslutades med jobb.
Vad gäller träningen så har jag faktiskt tränat ganska bra, men det blev det inget förra veckan när jag pluggade hela tiden. Inte har jag promenerat som jag lovade mig själv heller men det är ju fortfarande så kallt ute!
Dock började jag dagen idag med en promenad och efter det gjorde jag mina övningar så förhoppningsvis ska jag kunna fortsätta så några gånger i veckan.

Shopping

Idag efter tentan tänkte jag belöna mig själv med lite shopping.
Gick runt i flera timmar och det enda jag kom hem med var ett paket järntabletter, snacka om misslyckat..
 
Allt som jag hade tänkt köpa var slut i butikerna.. 
Och det här med att shoppa, finns det något tråkigare än det egentligen?
Det är ju svin tråkigt att gå runt och kolla i affärer, visst det är roligt att få nya kläder men helst kan någon annan gå och handla dom åt mig. 
Nä, kanske att man ska beställa från internet istället. 
 
Men jag tycker att det är så otroligt svårt med kläder nu. 
Allt som jag tänker ska vara fint på en gravid-mage är skitfult
Så helst vill jag ju testa och sedan är det ju svårt med storlek nu också, vad ska jag ens ha för storlek? 
 
Dessa jäkla bekymmer... 
Känns även så ovärt att lägga en massa pengar på kläder som jag bara kan använda några månader.. 

Mys!

Jag och Mario låg och kikade på tv nyss när hen började sparka så tydligt att man kunde se på utsidan av magen.
Tidigare har vi bara känt men nu kunde man se att magen rörde sig. 
Så mysigt! 
 
Vi försökte filma men då vägrade hen såklart.. 
Men det är roligt för när hen väl har kommit igång med sparkarna och man buffar lite så buffar hen gärna tillbaka.
MYS
 

Hen

Angående debatten om blondinbellas uttalande angående hen (passande såhär i påsk tider;-)) så måste jag säga att den här kommentaren är den bästa jag läst, haha!

Jag har inte tid att summera hela debatten men här kommer några länkar med intressant läsning:
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/ (har skrivit många inlägg så skrolla lite)
http://hanapee.com/blog/2013/04/01/genustjafset/

Och här är bellas inlägg:
http://blondinbella.se/2013/03/31/j-18/
Även hon har skrivit fler

RSS 2.0